Världskapitalismen, världsreligionen och världsfreden

”Jag skulle annektera planeter om jag kunde”

(Cecil Rhodes 1853-1902, brittisk ägare till guld- och diamantgruvor i södra Afrika, finansman och kolonialpolitiker).

Det Martinus kallar ”den falska affärsprincipen” är enligt honom ”ett sabotage mot mänsklighetens normala liv”. Det finns, menar han, också en äkta eller sann affärsprincip som han sammanfattar i formeln ”samma värde för samma värde” – alltså helt enkelt en princip för ett jämlikt utbyte som skapar en ”vinn-vinn-situation” för alla berörda. Men det är inte den affärsprincipen som präglar världen av idag, utan en motsatt princip som kan sammanfattas i formeln ”mer värde för mindre värde”. Här följer ett litet axplock av inte alltför långa citat från några av hans texter, som behandlar detta ämne:

”Den verkliga affärsprincipen är i sin renodlade form en gudomlig princip… Den är rätt och slätt ett bytesmedel. Men där den utgör principen ”mer värde för mindre värde”, är den urspårad och gör så stor skada i världen och är så totalt krigsbefordrande, att hela mänskligheten av den orsaken lever i en domedagstillvaro och är totalt förhindrad att skapa en verklig fred i världen… Denna princips utbredning i världen i dag skapar så mycket ruin, så mycket svältdöd, så mycket psykisk sjukdom, så mycket nöd och elände, så mycket sjukhuspatienter, så mycket förvrängd livsuppfattning, så mycket hjärtlöshet och hänsynslöshet, så mycket rån och plundring, bedrägeri och lögnaktighet, snobberi och ont kamouflage … ja, kort sagt så mycket sabotage mot mänsklighetens normala liv, att den inte ens överträffas av atom- och vätebomber… Detta att ”hellre ta än ge” är således livets största och mest förödande krigsvapen” (1).

“Inom denna värld är det möjligt att ikläda “röveri” och “plundring” så förfinade mentala eller intelligensmässiga former, att de för den ovetande massan rentav ter sig som strålande moraliska ideal samt auktoriseras och lagskyddas, för att dock senare naturligtvis bli avslöjade, när individerna efter hand upplever den sveda och smärta, som förklädnaden döljer. Affärslivet visar sig härigenom i själva verket vara en förfinad form av jordmänniskornas kamp om värdena. Den är kriget överfört till ett annat plan, men resultaten är desamma som av det vanliga kriget, nämligen ruin, fattigdom och förtryck för de besegrade och rikedom, lyx och makt för segerherrarna. Jordmänniskornas dagliga kamp för tillvaron har alltså efter hand antagit formen av handel.” (2).

”De moderna kulturstaterna har blivit ett religiöst ökenområde, där pengar har blivit det allt överskuggande livsfundamentet… Hela jordmänsklighetens administration, struktur och livskraft har efter hand blivit helt beroende av denna mentala ökenvegetation. Alla regeringar, all politik, alla samhällsförhållanden, all status, ära och anseende, levnadsstandard, civilisation osv är i dag uteslutande en fråga om pengar.” (3).

”Hela den “civiliserade” världens, staternas, nationernas och de enskilda individernas öde i dag vilar på stabiliteten hos dessa staters och väsens “bankkonton”. Allteftersom dessa är fyllda och späckade, ger de innehavarna rika möjligheter att skjuta alla sådana medväsen åt sidan som inte har stabila “bankkonton”, skuffa ut dem i armod, svält, förödmjukelse, lidande och död – och detta helt utan att bli straffade, eftersom användandet av “bankkontot” är auktoriserat och lagskyddat. “Bankkontot” är ju legal “privategendom” såväl för stater som för individer. Inte underligt att den “bankkontots” kultur som vår civilisation av i dag utgör knakar och rämnar, skapar mentala jordskalv och explosioner. Det är nämligen de hemliga, långsamt dräpande, giftiga verkningarna av bruket av “bankkontona” som dolda eller kamouflerade mordvapen, som här börjar framträda. Det är karmalagens ofrånkomliga “sådd och skörd”.” (4).

Martinus använder, som synes i dessa citat, starka ord i detta sammanhang, men den verklighet vi lever i visar att orden har täckning. Eller vad sägs exempelvis om att 85 personer i vår värld idag har samlat på sig rikedomar som motsvarar de samlade tillgångarna hos de 3,5 miljarder människor som utgör världens fattigaste hälft (5)? Är inte det tecken på en global abnormitet av närmast kosmiska dimensioner?

“Världen har tillräckligt för varje människas behov, men inte för varje människas girighet“, sa en gång Mahatma Gandhi, och det sammanfattar den ekonomiska världssituationen och grunden för den i ett nötskal. Inte att undra på att en sådan världsordning ”skapar mentala jordskalv och explosioner” och, som vi kan se idag, ändlösa flyktingströmmar och folkvandringar över alla gränser från de mindre till de mer välbärgade delarna av vår värld. ”Den dödligaste formen av våld är fattigdom” sa Gandhi också. Enligt Martinus är alltså denna form av våld eller krig dödligare än till och med atom- eller vätebomben. Den skördar bara sina offer mer långsamt och därför mer osynligt eller kamouflerat.

”Flyktingkrisen” är en ”systemkris”

I debatten om den s.k. ”flyktingkrisen”, som nog hellre borde kallas ”systemkrisen” – alltså en kris för dagens ekonomiska världsordning – kan man lägga märke till att det blir allt vanligare att kalla stora grupper av flyktingarna för “ekonomiska migranter”. Men vad står det begreppet för annat än att människor av naturen är utrustade med en självbevarelsedrift? Därför försöker de överleva så gott de kan. Den nuvarande ekonomiska och politiska världsordningen tillåter som sagt långtifrån alla att göra det, och därför är den nu på väg att allt mer falla sönder. Människors självbevarelsedrift kommer, gissar jag, att visa sig vara en starkare naturkraft än den nuvarande ekonomiska världsordningen…

Tänk exempelvis också på att den 1,5 miljon svenskar som från mitten av 1800-talet till 1920-talet emigrerade från Sverige till Nordamerika ju också till stor del var “ekonomiska migranter” som – liksom många av dagens flyktingar – flydde från svält och fattigdom för att förhoppningsvis kunna skapa sig ett mer människovärdigt liv på en annan plats på den jord som vi alla delar, eller som en astronaut i omloppsbana runt denna vackra blå pärla i den mörka rymden en gång uttryckte det: ”Härifrån ser jag inga gränser…”. Dessa gränser är ju bara jordmänskliga revirmarkeringar, som kan jämföras med våra fyrbenta vänners ”revirpinkande”, och som människan i takt med att hon är på väg att växa ur djurriket också kommer att lämna bakom sig som ett slags mentala museiföremål…

Nutidens sekulära världsreligion

Sven-Eric Liedman, professor emeritus i idé- och lärdomshistoria, skrev en mycket läsvärd artikel med titeln ”Ve det land som faller i Marknadens händer” i Dagens Nyheter 2015-12-09. Citerar några valda stycken ur den här:

”Kapitalismen är först och sist ett system, en ordning, en disciplinering. Systemet frambringar en rad superrika människor som äger en allt orimligare andel av jordens resurser. Det är klokt och i längden nödvändigt att motverka denna orättvisa Men det vore en vilseledande förenkling att göra just dessa individer till syndabockar för dagens kriser och katastrofer…

 Styrkan i den nya, hårdare typen av kapitalism framgår främst av att den för allt fler framstår som en andra natur, oundviklig även för den som finner den motbjudande. Thatcher talade om ”den enda vägen”, och hon har efter hand fått många mindre militanta, mer människovänliga efterföljare. Det finns inget utrymme för drömmar om ett helt annat, jämlikare, rättvisare samhälle när allt ska finansieras ”krona för krona”.

Alternativet tycks vara att kasta alla förtöjningar till vår nutid. Då kan man fantisera om en renad värld där de rättrogna samlas i ett världsomspännande kalifat, eller där bara svenskar bor i ett de röda stugornas Sverige och bara fransmän i Jeanne d’Arcs Frankrike…

”Marknaden” har blivit namnet på ett det sekulariserade samhällets egen gudomlighet. Dess humör är avgörande för allas vårt väl och ve men också fullständigt outgrundligt. Inte ens dess uttolkare, ekonomerna, lyckas förutse skiftningarna i dess sinnelag… Men ve det land som faller i Marknadens händer! Grekland har knådats och rådbråkats under de senaste åren på ett skrämmande sätt. Till en början spreds en rad rykten om landet vilka skulle motivera hårdhandskarna: grekerna påstods till exempel arbeta mindre än andra européer och pensionera sig tidigare. Det var inte sant.

Men skulder måste betalas tillbaka. Det är bara banker som kan räddas av sina stater; staterna själva har ingen nåd att vänta när banker är deras fordringsägare.” (6).

Att det är denna sekulariserade världsreligion och ekonomiska världsdiktatur, som Liedman här välformulerat beskriver, och följderna av den, som göder såväl religiös som politisk extremism idag är uppenbart. Det är förvisso individens eget samvete, eller avsaknad av detsamma, som avgör om han eller hon kan lockas av de svarta fanorna och den brutala framfarten hos exempelvis IS (eller Daesh som de kallas av de muslimer i den arabiskspråkiga världen som inte erkänner sektens eller ”kalifatets” diktatoriska religiösa och politiska anspråk), men det som har skapat en ”marknad” – för att nu återknyta till den ekonomiska världsordningens språk – för sådana bisarra ”gengångare” från det förflutna är den desperation och det hat hos stora människomassor som nämnda världsordning hela tiden skapar. Så länge vi här i den mer välbeställda delen av världen vägrar att inse det kommer sådan extremism och terrorism i olika former att fortsätta att gödas och frodas. Det är vår globala ”draksådd”, vars verkningar vi inte kan komma undan hur massivt vi med militära medel än försöker att ”krossa ormens (läs terrorismens) huvud”.

Kan eld släckas med eld?

Om terrorismen och terroristerna verkligen skulle kunna bombas bort, så borde vi onekligen kunna se resultat som pekar i den riktningen nu efter 14 års bombande (“kriget mot terrorismen” inleddes ju redan år 2001). Men dessa resultat pekar i en helt annan riktning. I t.ex. Irak, där ju IS/ Daesh skapades, fanns det inga organiserade jihadistiska grupperingar innan den USA-ledda invasionen 2003. Men plötsligt “blomstrade” – om man nu kan använda det uttrycket i detta sammanhang – sådana grupper upp efter invasionen och idag behärskar de alltså en stor del av både Irak och Syrien. Och trots att såväl amerikaner som ryssar, och nu också fransmän och britter, släpper sina bomber över deras basläger och transporter, så verkar inte deras nyrekrytering avta. Det praktiska resultatet blir förvisso tonvis av dött kött och ödeläggelse av områden och material, men vad hjälper det när terrorismen inte finns på det fysiska planet, utan i människors sinnen? Det blir som en kamp mot den berömda hydran i den grekiska mytologin. För varje huvud som höggs av växte två nya ut… Tron på att man kan utrota krig och terror med krig och terror är, som Martinus uttrycker det, lika dåraktigt ologisk som att tro att man kan släcka eld med eld. Det ger bara brasan eller världsbranden mer näring, eller som han skriver:

”Och denna ödeläggande brand är varje individ med om att bära ved till eller hålla vid liv just genom sin intolerans, sin vrede och indignation, genom sina lägre, djuriska tendenser eller genom alla sådana manifestationer som går emot internationalism eller gemensamma intressen, emot osjälviskhet och uppoffring. Den brand som jordklotet alltså befinner sig i består nämligen av allt som hör hemma under begreppet “lidande”, såsom krig, lemlästning, olyckor, fattigdom, svält, arbetslöshet, sjukdomar och dödsbringande naturkatastrofer. Eftersom alla dessa realiteter är lågor i den nämnda elden, blir det uppenbart för många att det är ingenting mindre än en jättebrand som jorden befinner sig i. Och varje enskild individ är alltså med om att hålla denna brand vid liv i samma mån som han visar prov på själviskhet och intolerans – liksom han också är med om att bära “vatten” till släckandet av denna eld i samma mån som han manifesterar osjälviskhet och tolerans.” (7)

”Livets tal” och dess sinnesomvandlande verkan

Men uppenbarligen finns ingen annan väg än den praktiska erfarenhetens väg, eller det Martinus också kallar ”livets tal”, för världen och mänskligheten att komma till insikt om detta – och till insikt om att inget levande väsen kan utplånas. Krigandet och dödandet kan bara drabba de involverade individernas ”köttkostymer”, men inte den verkliga individen och dennes medvetande och jag, som finns bakom denna ”kostym”. Och snart nog ikläder sig den ”dödade” individen eller ”fienden” en ny sådan ”köttkostym”, dvs inkarnerar på nytt igen på det fysiska planet, för att utkräva sin hämnd – enligt den kosmiska lagen om sådd och skörd – om inte de dräpande erfarenheterna från den tidigare inkarnationsrundan varit tillräckliga för att bringa hans eller hennes mentalitet in på nya och mer livsbefordrande banor. Alla tillstånd och mentaliteter – också krigets eller ”den dräpande principens” – når förr eller senare sin mättnadspunkt, vilket till sist gör det omöjligt för individen att fortsätta i sina gamla mentala hjulspår. Det är då ”den borne krigaren” blir till ”den borne pacifisten”. Skillnaden kosmiskt sett på ”krigaren” och ”pacifisten” är alltså att pacifisten är den större krigaren, dvs han eller hon är den som i sitt medbringade erfarenhetsmaterial från tidigare inkarnationer har den större krigserfarenheten, och det är just det som gjort hen till pacifist.

Att vi inte nu dagsmedvetet kan minnas sådana ”tidigare livs-erfarenheter” har ingen betydelse i sammanhanget, eftersom deras på mentaliteten och viljan karaktärsdanande och omstrukturerande verkningar ligger på ett själsligt sett djupare plan än vad den dagsmedvetna minnesförmågan gör. Det är faktiskt, förklarar Martinus, ett beskydd för oss här i mörkrets och primitivitetens zon att vi kan ”glömma” i den utsträckning som vi gör, men ändå som sagt bära med oss och dra fördel av den medvetenhetsförändrande essensen av allt lidande och all smärta vi upplevt och upplever här. Liksom också naturligtvis av erfarenheter av mer behagligt slag.

Även om mörkret ännu ruvar över världen, och vi dagligen via våra media matas av dess gärningar och dåd, så bör vi minnas Nelson Mandelas visdomsord: ”Ett träd som faller skapar mer oväsen än hundra som växer”. Det är många ”träd” som växer ljudlöst och mer eller mindre i det fördolda i vår värld idag, allt medan världens och våra mediers uppmärksamhet är riktade mot ”braket” från de träd som faller. Det finns med andra ord gott hopp för världen – bortom tidens stora ”brak” och ”gråt och tandagnisslan”. I det kosmiska perspektivet, som Martinus ger oss, handlar ju allt om att det är ett livsnödvändigt inhämtande av erfarenheter som hela tiden pågår och som på sikt förändrar och omvandlar allt och alla – också den livssaboterande ”affärsprincip” som idag regerar världen, vilket får belysas av dessa bägge avslutande citat:

”Denna guldkalvens eller penningens epok är ett helt naturligt eller oundgängligt led i den kosmiska utveckling varigenom människan skapas. Den för med sig de erfarenheter som mänskligheten med nödvändighet måste uppleva för att få den utveckling eller den kunskap och de därmed förbundna egenskaper som kan göra den fullkomlig.

På så sätt kommer guldkalvens kultur, penningens epok, att efter hand skapa ett erfarenhetskomplex eller en vetenskap som avslöjar denna kult som en dödsbringande, allt ödeläggande faktor i all högre eller verkligt ”mänsklig” kulturskapelse.” (8)

”När nationerna, genom sin “förälskelse” i guldet eller andra ekonomiska fördelar, av glödande svartsjuka och självbevarelsedrift underminerar och dräper varandra, betyder detta “nationalismens” och därmed egoismens undergång. Denna undergång är i Bibeln uttryckt som “domens dag”, “den yttersta tiden”, “världens undergång”. På “domens dag” döms “levande och döda”. Den “dom” som här kommer till användning är – visdomen. Visdomen utgörs av de erfarenheter som egoismens eller själviskhetens levnadslopp och undergång har skapat…

Med andra ord: domedagens dom visar, att livet inte endast är att älska och äga något enbart för sig själv, utan att det i själva verket måste levas på ett helt annat sätt än hittills.” (9)

Noter:

1) Martinus: ”Djävulsmedvetande och Kristusmedvetande”. Utgiven på svenska i boken Kosmiska lektioner 3.

2) Martinus: Livets Bog 1 stycke 75 http://www.martinus.dk/sv/tt/index.php?bog=51&stk=75

3) Martinus: ”På kärlekens altare” kapitel 4. Ingår i boken Meditation.

4) Martinus: Livets Bog 4 stycke 1325 http://www.martinus.dk/sv/tt/index.php?bog=54&stk=1325

5) Källa: Oxfam (https://sv.wikipedia.org/wiki/Oxfam).

6) Sven-Eric Liedman http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/ve-det-land-som-faller-i-marknadens-hander/

7) Martinus: Livets Bog 1 stycke 170 http://www.martinus.dk/sv/tt/index.php?bog=51&stk=170

8) Martinus: ”På kärlekens altare” kapitel 6. Ingår i boken Meditation.

9) Martinus: Logik kapitel 32 http://www.martinus.dk/da/dtt/index.php?bog=70&stk=32

Publicerad i tidskriften Kosmos nr. 5-2016.

English version: https://www.kosmosmagazine.net/en/people-and-society/world-capitalism-world-religion-and-world-peace/

Ps. Se också kommentar nedan med bl.a. uppdaterade uppgifter angående den växande klyftan mellan rika och fattiga i världen idag – enligt de senaste siffrorna från Oxfam.

Se ev. också dessa artiklar:

Hjälpsamhetens vetenskap – människan och altruismen

Världskultur och individ