Varför lever vi, men framför allt: varför vill vi leva? Kan du svara på den frågan så lever du också längre visar en ny studie, där forskare från Carleton University i Kanada och University of Rochester Medical Center i USA under 14 års tid följt 7.000 amerikaner i åldrarna 20-75 år.
När studien inleddes fick deltagarna förhålla sig till olika påståenden som alla berörde frågor om deras livs mål och mening, som t.ex: ”En del människor vandrar genom livet utan mål, men jag är inte en av dem” eller ”Ibland känner jag att jag gjort allt som finns att göra i livet”.
14 år senare hade 569 av deltagarna dött, motsvarande nio procent. Nu visade det sig att oberoende av ålder – vilket för forskarna var det mest överraskande – var risken att dö i förtid klart förhöjd bland dem som inte kände ett mål eller syfte i livet. Även sedan forskarna kunnat utesluta andra möjliga förklaringsfaktorer, som t.ex. deltagarnas humör och sociala relationer.
-Våra fynd visar att om du har en riktning på livet och övergripande mål för vad du vill uppnå, så lever du längre, säger Patrick Hill vid Carleton University, som var en av forskarna bakom studien.
Exakt hur detta hänger ihop kan forskarna däremot inte förklara. Men man hänvisar bl.a. till tidigare forskning, som visat att en känsla av mening stärker immunsystemet i organismen.
Tankekraft och ”blodmagnetisering”
I boken Bisättning – särskilt i kapitel 43-48 – skriver Martinus en del intressant om relationen mellan kvaliteten på våra tankar och kvaliteten på vårt blod. Tankar är, skriver han där, en elektro-magnetisk strålkraft. Denna kraft fungerar bl.a. på det viset, förklarar han, att den “magnetiserar” eller “laddar” blodet i kroppen. Positiv tankekraft ger alltså blodet en positiv “magnetisering” eller “laddning”, medan negativ tankekraft ger en motsvarande negativ ”magnetisering “eller “laddning” av blodet. Blodets kvalitet står och faller alltså med våra tankars kvalitet.
Om blodet nu genom våra tankar blivit positivt “magnetiserat”, så betyder det att alla våra organ och celler – genom blodomloppet – tillförs livskraft. Men om blodet är negativt “magnetiserat” kommer alltså blodomloppet istället att transportera runt en hälso- och livsnedbrytande kraft – en “dödskraft” kan man faktiskt säga – till kroppens samtliga organ och celler. Och här står vi alltså, enligt Martinus, vid den djupaste orsaken till en mängd både fysiska och psykiska sjukdomar och lidanden – och för tidig ”död” p.g.a. bristande livskraft, kan man förmoda. Alla former av ohälsa och lidanden – även de som vi idag uppfattar som enbart fysiska – har alltså sin djupaste grund i individens tänkande, menar Martinus. Och här kan man anta att tankar som ger livet en positiv mening och ett positivt mål – oberoende av vad denna mening och detta mål handlar om – ger vårt blod, och därmed hela vår organism, en positiv ”magnetisering”, som verkar uppbyggande och stärkande på livskraften.
”Livets mening är att ge livet en mening”, skrev någon för mig okänd. Något som den österrikiske judiske filosofen och psykiatern och tidigare koncentrationslägerfången Viktor E Frankl också skriver om i sin mest berömda bok “Livet måste ha mening” (se https://www.bokus.com/bok/9789127112599/livet-maste-ha-mening-erfarenheter-i-koncentrationslagren-logoterapins/), där han sammanfattar sina erfarenheter från tre år som fånge i nazistiska koncentrationsläger, och hur det ledde honom till att inse livsmeningens (att individen har en mening med sitt liv som går utöver tillfredsställandet av de mest basala självbevarelsebehoven) avgörande betydelse för att orka leva vidare – också under så extrema livsomständigheter som koncentrationslägertillvaron innebar…
Källa: http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/tro-pa-livet-och-lev-langre
Publicerad i tidskriften Kosmos nr. 2-2015.