”En flod av strålar håller på att bryta igenom de mörka skyarna. In över jorden lyser och strålar redan en ny och stor kosmisk världsimpuls. Från ett stort system i vintergatans centrum väller den fram i överjordisk glans direkt mot jorden. I dess ljus ”ses” den evige Fadern. Det ”sjunkande skeppet” överges och de ”skeppsbrutna” räddas, mänskligheten ”frälses”. Jorden kommer att lysa med en ny kultur, i vilken ”rättfärdigheten bor”. Ty för Guds anletes ljusflöde måste nattens skuggor vika.”. (Martinus: Påsk kapitel 16. Min fetstilsmarkering).
Med hjälp av data från NASA:s Fermi Gamma-ray Space Telescope, har forskare nyligen upptäckt en gigantisk, mystisk struktur i vår galax. Denna struktur ser ut som ett par utvidgade ”bubblor” ovanför och under galaxens eller vintergatans centrum (se http://www.nasa.gov/mission_pages/GLAST/news/new-structure.html). Varje ”bubbla” är 25.000 ljusår lång och hela denna gigantiska struktur kan kanske vara bara några miljoner år gammal, tror forskarna (1).
Credits: NASA’s Goddard Space Flight Center
Doug Finkbeiner, amerikansk astronom ,som först upptäckte den mystiska strukturen, säger “Vi förstår inte till fullo dess natur eller ursprung.”
Finkbeiner och hans team upptäckte bubblorna genom att bearbeta allmänt tillgängliga uppgifter från Fermis panoramateleskop. Detta teleskop har den mest känsliga och högupplösta gammastrålningsdetektor som någonsin lanserats. Gammastrålning är den mest högvibrerande form av ljus, som naturvetenskapen känner. Annorlunda uttryckt är gammastrålarnas fotoner eller ljuspartiklar den form av ljusstrålning som har den kortaste våglängden. Det betyder också att det är den form av fysiskt förnimbart ljus som ligger närmast det andliga planet, eftersom skillnaden mellan det fysiska och det andliga planet ”tekniskt” sett, som Martinus beskriver det, är en fråga om ”långa” och ”korta” våglängder (se Artikelsamling 1 stycke 7.12 http://www.martinus.dk/da/dtt/index.php?bog=81&stk=7&pkt=12).
Och den gammastrålning som ”bubblorna” omkring vintergatans centrum släpper ut är enligt forskarna mer högvibrerande eller kortvågig än den gammastrålning som man observerat på andra ställen i vintergatan. Men källan till detta är alltså tills vidare ett mysterium för dem…
Om dessa nya upptäckter har något samband med det Martinus skriver om i citatet ovan är det väl bäst att tills vidare låta vara osagt. Men onekligen kittlar det tanken lite…
Ett annat mysterium
“Den stora frågan är nu varför dessa explosioner inträffar regelbundet.”
Så säger Pontus Brandt – en till NASA:s Cassini-projekt anknuten forskare – om det “periodiska system” eller rytm som Cassini-sonden nyligen har upptäckt att planeten Saturnus har i form av en “plasma-puls”, som alltså manifesteras rytmiskt eller regelbundet omkring var tionde till elfte timme. Ett ännu oförklarat fenomen som kan föra tankarna till periodiska rytmer vår egen organism har i form av t.ex. hjärtats slag. Eller kanske vårt så kallade ”muskeltonus”, orsakad av nervimpulser? Se ev. den illustrativa NASA-kortvideon som finns på länken: http://www.nasa.gov/mission_pages/cassini/whycassini/plasma20101214.html
Dessa våra kroppsrytmer regleras ju av spänningen mellan de motsatta krafterna utvidgning (tyngdenergi) och sammandragning (känsloenergi), och som framgår av videon på länken ovan ser vi samma mönster eller krafter i Saturnus “plasma-puls”!
En reflektion man kan göra i sammanhanget är att upptäckter som denna borde medverka till att också bland materialistiska forskare väcka tankar om att det är en levande organism som man här har att göra med…
Var började evolutionen?
En annan fråga som somliga materialistiska forskare nu ställer sig är om det man kallar ”livet på jorden” kanske började i planetens övre atmosfärskikt – och inte i havet som man hittills antagit. Till senaste nytt från forskarvärlden hör nämligen också upptäckten av att Saturnusmånen Titans täta atmosfär bjuder på livsbetingelser (2). Se bild nedan av denna både vackra och “mystiskt” beslöjade värld (beslöjad därför att hela klotkroppen är insvept i det forskarna kallar en “organisk smog” närmast klotytan, och högre upp i den mycket täta atmosfären finns som synes på denna bild andra atmosfärskikt).
Bild NASA:s sond Cassini
Mot bakgrund av detta, och att Titans atmosfär till sin kemiska sammansättning är mycket lik den tidiga jordens (också förmodligen när det gäller tätheten. Se t.ex. vad Martinus skriver om den tidiga jordens atmosfär i boken Logik kapitel 17), har en del forskare alltså nu börjat ifrågasätta om evolutionen verkligen började i havet, som ju länge varit en vedertagen “sanning” inom evolutionsbiologin. Den nyaste hypotesen som nu har presenterats inom forskarvärlden går alltså ut på att det biologiska livet på vår planet i stället började högt upp i atmosfären (3). Att utforskningen av en annan värld långt ut i solsystemet skulle leda till att forskarna börjar ändra uppfattning om hur livet utvecklades på vår egen planet hade man nog inte direkt väntat sig…
Det illustrerar också hur “provisoriska” många av den materialistiska forskningens vedertagna “sanningar” eller förhärskande föreställningar är. De kan när som helst bytas ut mot nya “sanningar” (vilket i och för sig ju inger hopp för framtiden!).Därmed inte sagt att de gamla teorierna redan är överspelade eller övergivna. Det vi ser nu är väl snarare en början till en vetenskaplig debatt omkring dessa frågeställningar, och utan att ta någon ställning i själva sakfrågan kan man från ett Martinus-perspektiv ju i alla fall påpeka att det den biologiska vetenskapen kallar “liv” är fysisk materia genomträngd eller “besatt” av strålformig eller andlig materia. Och i materiens kretslopp, som Martinus beskriver det, är ju den gasformiga materien den fysiska materieform som ligger närmast den strålformiga. Så sett från detta perspektiv ter det sig inte helt ologiskt att “evolutionen” inneburit ett fortplantande av strålformig materia via den gasformiga till den flytande och fasta materien.
En annan intressant sak i det sammanhanget är att forskarna nu har funnit bevis för att jordens atmosfär redan för 1, 2 miljarder år sedan hade tillräckligt med syre för att komplexa livsformer skulle kunna uppstå här, vilket är betydligt tidigare än man förut trott (ca. 400 miljoner år tidigare!). Högre livsformer kan alltså ha existerat under en längre tid på vår planet än vetenskapen tidigare har räknat med (4).
När forskarna i detta sammanhang talar om “komplexa syreavhängiga organismer”, som man således menar kan ha uppstått redan för 1,2 miljarder år sedan, bör man kanske tydliggöra att det inte handlar om människor, djur eller växter, utan om flercelliga bakterier. Men om det var möjligt för sådana skapelser att framträda på denna planet 400 miljoner år tidigare än vad vetenskapen hittills trott, så kan ju det förskjuta tidsperspektiven också för resten av den jordiska evolutionsprocessen – inkl. framträdandet av det man ödmjukt kallar “skapelsens krona”!
Noter:
1) http://www.nasa.gov/mission_pages/GLAST/news/new-structure.html
2) http://www.astrobio.net/pressrelease/3641/titans-hazes-may-hold-ingredients-of-life och http://www.astrobio.net/pressrelease/3541/zapping-titan-like-atmosphere-creates-molecules-of-life
3) http://www.space.com/scienceastronomy/life-origin-earth-primordial-haze-101110.html
4) http://www.livescience.com/environment/earth-atmosphere-oxygen-level-support-life-101110.html
Publicerad i tidskriften Kosmos nr. 9-2011.
Se ev. också dessa artiklar som har med olika aspekter av utforskningen av vårt solsystem att göra:
https://www.kosmiskresenar.se/varlden-aktuellt/pluto-overraskar-forskarna/
https://www.kosmiskresenar.se/varlden-aktuellt/var-kom-vattnet-ifran/
https://www.kosmiskresenar.se/essaer/astrobiologi-och-varldsbild/
https://www.kosmiskresenar.se/essaer/gamla-greker-och-unga-klot-och-en-och-annan-dvarg/
https://www.kosmiskresenar.se/varlden-aktuellt/varmt-och-kallt-och-sott/
https://www.kosmiskresenar.se/notiser/den-transpirerande-planeten/
https://www.kosmiskresenar.se/notiser/vi-lever-inuti-en-bubbla%e2%80%8f/
https://www.kosmiskresenar.se/varlden-aktuellt/det-rader-harmoni-i-solsystemet/
https://www.kosmiskresenar.se/varlden-aktuellt/nya-upptackter-vacker-nya-fragor/
https://www.kosmiskresenar.se/varlden-aktuellt/solsystemets-barnkammare-och-andra-gator/
https://www.kosmiskresenar.se/varlden-aktuellt/en-vandpunkt-i-rymdforskningen/
https://www.kosmiskresenar.se/varlden-aktuellt/manen-var-en-gang-en-vat-varld/
Seminariet Jorden i solsystemets organism kan ses i två delar på Youtube på dessa länkar:
Beatles sjöng ju om “Lucy in the Sky with Diamonds” (vilket tolkades som en omskrivning för LSD) på sin tid. Men på vissa planeter – bl.a. i vårt eget solsystem – är det en bokstavlig sanning att himlen är full av diamanter (och diamanthav finns också!). Läs mer om det på länken:
http://illvet.se/universum/exoplaneter/3-platser-i-rymden-som-ar-fulla-med-diamanter
Bifogar en intressant ny videolänk (12 minuter lång), som handlar om en ny upptäckt i vintergatans centrum, som kan tolkas som ett tecken på att vår galaxs centrum inte är det astrofysikerna kallar ett ”svart hål” utan något annat. Se https://www.youtube.com/watch?v=4WuULyyIYqo
Skickade denna länk till min gode vän Rune Östensson som i sin bok ”Universum – vem är du?” (se https://www.varldsbild.se/universum-vem-ar-du) framför en alternativ teori om bl.a. detta, som har tydliga likheter eller beröringspunkter med det som sägs i denna video. Runes kommentar till det som sägs i videon var: ”Jo den teorin stämmer fint med den tanke jag också har och som jag berättar om i min bok. Ett andligt klot i det riktiga människoriket som har dominans av känsloenergi som jag tror kan vara ”dark matter”, kul!”
Ett par korta citat bara ur Runes bok som belyser hans tolkningar av dessa saker (för att få en korrekt helhetsbild av detta bör man förstås läsa hela hans bok). Först ett par citat om ”mörk materia” (”dark matter”):
”Mörk materia har bara kunnat detekteras genom sin sammandragande påverkan på vanlig materia, alltså en gravitationseffekt på t.ex. galaxer och planeter. Och mörk energi är en energi som genomtränger hela rymden, den ligger bakom vad som enligt observationer nu tolkas som en accelererande expansion av universum.
Det betyder att de två energiformerna har ”motsatt riktning” – mörk materia är centripetal och sammandragande, medan mörk energi är centrifugal och expanderande.” (”Universum – vem är du?” sid. 50)
”Intressant också att notera att professor Carlos Frenk vid Durham University menar att mörk materia måste vara kall och att den är med i formationen av alla kosmiska strukturer. Hans teori – CDM modellen (Cold Dark Matter) – verkar så vettig för majoriteten av forskarna att man nu har plockat in hans teori i den nya kosmologiska standardmodellen. Att mörk materia skulle vara kall stämmer väldigt fint med den sammandragande känsloenergin som verkar dominera hela det observerbara universum. Rymden i det överblickbara universum har en temperatur på ca. minus 270°C. Det är alltså världsalltets känsloenergi eller kyla som håller allt samman i ett kosmiskt famntag.” (”Universum – vem är du?” sid. 51).
Martinus använder inte begreppen ”mörk materia” och ”mörk energi” (dessa begrepp fanns inte heller på hans tid), men han skriver om två ”kosmiska grundenergier” som han kallar tyngd-eller explosionsenergi respektive känsloenergi, som fysiskt sett yttrar sig som värme respektive kyla, och som han menar ligger bakom all materieskapelse. Där ”tyngd- eller explosionsenergin” är den expanderande och känsloenergin är den sammandragande eller ”förtätande” energin, vilket ju överensstämmer med de ovan nämnda egenskaperna hos ”mörk energi” respektive ”mörk materia”. Se stycke 352 i Livets Bog, del 2, https://www.martinus.dk/sv/tt/index.php?bog=52&stk=352 för en närmare förklaring av dessa Martinus-begrepp.
Om ”svarta hål” skriver Rune bl.a. följande i sin bok:
”Man tror också att det finns ett svart hål i centrum av alla galaxer. Här har det byggts upp många fantastiska teorier om denna struktur, men här får man komma ihåg att det bara är teorier, nästan alltid matematiska modeller. Även här kommer forskare som studerar ”det elektriska universumet” att ha en helt annan förklaring. De ser det som en elektrisk/magnetisk pol, en anod i galaxen, som bygger upp en ”plasmoid”, ett laddat plasmaklot, helt jämförbart med en sol. Det är bara så mycket större och kan då ses som en livgivande ”centralsol” för hela galaxen. Att se galaxernas centrum som en livgivande ”andlig” centralsol för hela galaxen är dock min egen tolkning, i samklang med hur Martinus beskriver samarbetet mellan makrokosmos, mellankosmos och mikrokosmos.” (”Universum – vem är du?” sid. 55).