I coronans tid

Dominoeffekt innebär att en liten händelse startar ett orsaksförlopp med långtgående konsekvenser. Namnet kommer från spelpjäserna i spelet domino. Dessa små rätblock kan ställas på högkant efter varandra, så att när en pjäs knuffas till, kommer den att välta på nästa, som välter på nästa, och så vidare. (1)

I pandemin kan den globala ekonomin kännas som ett korthus. Ett bländande bygge, visserligen. Men utan stommar. En andfådd fladdermus på en gatumarknad i centrala Kina tycks ha orsakat det snabbaste börsraset i historien. Och tydligen räcker det att fabrikerna i norra Italien stängs för att hela Europas fordonsproducenter ska skaka. Vem vågar luta sig mot ett sådant system när saken gäller liv och död? (2).

I den nuvarande stora dramatiken på världsarenan, som utlösts av ”coronakrisen”, är det framför allt två saker som står i fokus: vårt förhållande till djuren, eftersom coronaviruset – liksom tidigare ”pandemier” i modern tid – av allt att döma är en s.k. zoonotisk smitta, dvs. en smitta som överförs från djur till människa (3) och den nuvarande ekonomiska världsordningen, som vi nu alltså kan se rasa som ett korthus. Enligt Martinus är också just dessa företeelser de mest krigs- och mörkerbefordrande faktorerna i vår värld av idag. Djupast sett skapas alla våra mörkermanifestationer av vår själviskhet och vår dödsfruktan. I vår fruktan för döden sår vi död och lidande omkring oss, och det måste enligt den kosmiska lagen om sådd och skörd förr eller senare vända tillbaka till oss själva som vårt eget öde. En som såg detta intuitivt var den store ryske författaren Leo Tolstoj som skrev ”så länge det finns slakterier kommer det att finnas slagfält” (4).

Det som gör att alla våra medier och nyhetssändningar idag till den grad domineras av coronakrisen är alltså vår dödsfruktan. Och vad är det som både vårt köttätande och den skoningslösa konkurrensen och utslagningen – som den nuvarande ekonomiska världsordningen hela tiden befordrar – skapar om inte just dödsfruktan hos både djur och människor? Om vi själva vill leva ett liv utan denna fruktan måste vi alltså upphöra att producera den hos vår nästa. Det finns inget annat sätt. Så länge vi inte har lärt den läxan kommer vi att möta samma obehagliga öde igen och igen tills vi en dag inte längre kan utlösa sådana kärlekslösa manifestationer.

– Om alla människor blev vegetarianer eller veganer skulle risken för pandemier vara oändligt mycket mindre. Men visst, vi skulle kanske få någon enstaka spenatpandemi eller liknande, säger Björn Olsen, professor i infektionssjukdomar och författare till en idag 10 år gammal bok om pandemier med titeln Pandemi – Myterna, fakta, hoten, som blivit betecknad som ”profetisk” i dessa dagar (5).

En klocka som ringer

Nödvändiga förändringar – både på det individuella och det samhälleliga planet – är nästan alltid förknippade med begreppet ”kris” i en eller annan form. Det är krisen som framtvingar behovet av en omorientering och ett nytänkande. Detta uppmärksammades redan av de gamla kineserna. Deras ord för kris, wei-chi, har nämligen en dubbel betydelse. Första delen av ordet betyder ”varning, fara” och den andra ”möjlighet till förändring”.

Kriser av olika slag är alltså ett slags varningssignaler som visar oss nödvändigheten och möjligheten av en förändring. Här kan man jämföra med det Martinus skriver om smärtan som ”en klocka som ringer, när individen går på avvägar, och ju mer han viker av från den naturliga vägen, desto starkare ringer den” (6).

Tack vare en avancerad form av arbetsdelning, dvs. specialisering, i det moderna samhället är vi alla mer eller mindre berörda och beroende av otaliga andra människors arbete och skapande. Dessa ömsesidiga beroendeförhållanden i dagens samhälle växte fram i och med den moderna industrialismen och den arbetsdelning och det varuutbyte som den möjliggjorde. Den förindustriella människan var i betydligt högre grad självförsörjande på livets nödtorft. Hon var i en annan och mer bokstavlig mening ”sig själv nog” än den moderna människan. Vill här citera vad jag skrev om det i en artikel för 20 år sedan med titeln Vårt livs eftertexter:

I Dagens Nyheter den 14 september 2000 berättas om ett annat belysande exempel: en damkappa i ull som säljs på klädkedjan Hennes & Mauritz butiker har innan den hamnar i butiken färdats i 35 000 kilometer över nästan hela jordklotet. Kappans olika moment och delar är framtagna och producerade i sju olika länder spridda över tre världsdelar. Den globala kapitalismen i de moderna multinationella företagens gestalt förlägger av kostnads- och konkurrensskäl alltid produktionen av varje enskilt moment där den är billigast (där t.ex. löner och andra kostnader är lägst). Därför har en modern damkappa varit på resa över nästan hela klotet innan den till sist blir kundens eller köparens ägodel. I sanning en kontrast till Pelles nya kläder som Elsa Beskow berättade om i sagan med samma namn för omkring hundra år sedan. I denna saga – som speglar en verklighet som existerade för inte så länge sedan – klipper pojken Pelle sitt eget får, farmor kardar ullen, mormor spinner garnet, mor väver tyget och byns egen skräddare syr kostymen. I dagens värld är Pelles by ersatt av det vissa kallar ”den globala byn” där alla är beroende av alla. Det betyder – för att ta ett annat exempel – att om någon i t.ex. Sydkorea startar massproduktion av bilar, får detta konsekvenser även för en liten muttertillverkare i Småland i Sverige!

Vi ser här tydligt framväxten av en beroendekedja av globala dimensioner. En kedja som inte är starkare än sin svagaste länk, eftersom varje störning på ett enskilt avsnitt framkallar våldsamma reaktioner i hela kedjan! Dessa störningar visar sig t.ex. som de ekonomiska kriser som i dagens värld kan fortplanta sig likt en löpeld från nation till nation. Ju längre utvecklingen av dessa vittförgrenade ömsesidiga beroendemönster fortskrider, desto svårare eller omöjligare blir det för t.ex. den enskilde företagaren att överblicka helheten när det gäller förutsättningarna och konsekvenserna för den egna produktionen och dess utveckling på ”marknaden”.

”Världsstaten blev till då den första jordenruntresan fullbordades, och den har sedan dess oavbrutet stabiliserat sin existens” skriver Martinus i artikeln ”Nationalism och internationalism” (tidskriften Kosmos nr. 10/1995). Vi lever alltså i praktiken redan i en världsstat – vilket inte är minst tydligt på ekonomins område – men det är en världsstat som ännu saknar en ändamålsenlig administration, och där därför djungellagen eller ”den starkares rätt” blir den bestämmande eller regerande faktorn (7).

Vi ser också vad detta internationella beroende betyder nu när företag inte kan få leveranser från underleverantörer i andra länder p.g.a. de stängda gränserna. I den moderna marknadsekonomin ska ju allt ske och levereras ”just in time”, som det heter, så därför har företagen numera normalt inte heller några lager eller buffertar. Det blir tvärstopp i hela systemet och massarbetslöshet hotar runt hörnet. För att rädda det som räddas kan lanserar staten nu stödbelopp av astronomiska dimensioner till företagen. De saltade räkningarna för detta hamnar så småningom på skattebetalarnas bord, som ju brukligt är numera (tänk t.ex. på alla skattepengar som matades in i banksystemet under finanskrisen 2008-2009).

Tiotusentals Volvo-arbetare har permitterats och staten går in med ersättning för uteblivna löner. Samtidigt planerar AB Volvo aktieutdelningar i miljardklassen. – Det är så systemet ser ut, säger presschefen Claes Eliasson. (8)

Detta sticker förstås i ögonen på många och vi hör dessutom redan från företagarhåll att statens stöd inte är tillräckligt och att somliga av deras talespersoner säger att staten, dvs skattebetalarna, nu måste ta alla deras kostnader i form av löner m.m. och också befria företagen från arbetsgivaravgiften. De som säger det är samma personer som annars skyr allt tal om statlig inblandning i näringslivet…

Privatintresset och allmänintresset

Det kommer alltså inte att bli billigt för samhället att hålla den privata företagsamheten under armarna under nuvarande omständigheter. Den situationen kommer också säkerligen att leda till att allt fler börjar ställa frågan varför staten, alltså skattebetalarna, bara ska ta ansvaret och kostnaderna för den privata företagsamhetens risker, men inte få del av dess vinster när hjulen börjar snurra igen (när och om de nu gör det). Argumentet att det är nödvändigt för att ”rädda jobben” kan ju också leda till att allt fler börjar fundera på om det verkligen inte går att ”rädda jobben” på något annat sätt? T.ex. genom att staten går in och tar över företagen? Det är nämligen det som enligt Martinus till sist kommer att bli resultatet av alla de ekonomiska kriser som den nuvarande ordningen medför. I artikeln Den mänskliga arbetsförmågan kan man t.ex. läsa:

Vad är det då som i vår tid är fel i världsadministrationen? Det felaktiga i jordmänsklighetens administration av de existerande värdena är att denna administration inte värnar om dessa värden till förmån för allmänintresset, utan till förmån för privatintresset. Med privatintresset menas i det här sammanhanget ett intresse av rent egoistisk natur, vilket vill säga djurisk natur. Denna djuriska natur eller djuriska princip är gudomlig och direkt livsbetingande i det egentliga djurriket, men livsfarlig för varje kultur, i vilken krig, ofred och intolerans ska vara en absolut omöjlighet. Egoismen är alltså uttryck för en kraft som har varit och ännu en tid kommer att vara absolut nödvändig i mänsklighetens utveckling fram till en varaktig fred. Dess natur utgör en levande demonstration av hur en kultur i vilken det ska vara fred, absolut inte ska vara. Därför ser vi också att samhällsutvecklingen i form av arvsskatt, progressiva skattelagar m.m., i allt högre grad gör det omöjligt att kunna tillägna sig en privatförmögenhet. Staten, vilket vill säga allmänheten, kräver större och större andel av dessa överlåtelser och gåvor, ja, till och med också av en människas förvärvade förtjänst eller förmögenhet genom eget arbete. Att detta är obehagligt för den det drabbar, är naturligtvis en självklarhet och är så mycket värre i en värld där de flesta ännu ser pengar och förmögenhet som det enda skyddet mot allt och alla. Men om inte utvecklingen gick i denna riktning, skulle ju mänskligheten föras ännu djupare in i arbetslöshetens och diktaturens helvete än vad fallet redan är.

Jag har i korta drag berört dessa allvarliga problem för er, för att visa bakgrunden till den värld som ska bli resultatet av de lidanden, som mänskligheten i detta århundrade har genomlevt. Vi närmar oss med stor hastighet den tid då maskinerna, plus ett i själva verket mycket begränsat antal människor, kan producera de för världssamfundet nödvändiga materiella tingen. Medan denna produktion, i synnerhet förr i tiden, men fortfarande ännu i vår egen tid, är under kontroll av privatintressen, kommer utvecklingen oundvikligen att medföra att allmänheten, vilket vill säga flertalet, vid en viss tidpunkt inte bara blir medbestämmande i administrationen av tillgångarna i världen, utan direkt huvudbestämmande. Utvecklingen kommer oundvikligen att leda till skapandet av en internationell världsstat, i vilken en av majoriteten tillsatt överhet kommer att bevaka att ingen människa kommer att kunna leva på andras bekostnad, och att ingen människa kommer att sakna det för ett verkligt lyckligt liv nödvändiga arbetet.

Då världssamfundet vid den tiden kommer att äga alla tillgångar, kommer begreppet “pengar” inte längre att existera. Det enda värdet i detta samhälle är den mänskliga skaparförmågan (9).

”Förmodligen har mänskligheten aldrig någonsin förut delat öde lika påtagligt som den gör i detta ögonblick. I den meningen är världen mer globaliserad än någonsin”, skriver Sverker Sörlin i Dagens Nyheter 2020-04-04 (10).

Det är just det att detta nu sker samtidigt i hela världen och får människor överallt att ställa samma frågor som väcker en förhoppning om att vi en vacker dag kommer att finna fram till gemensamma och konstruktiva lösningar på problemen. Men dit är det ännu en lång väg. Vi kan ju också se att i virusbekämpningens namn och spår framträder på vissa håll nu allt tydligare diktatoriska och nationalistiskt-isolationistiska tendenser. Ett EU-lands premiärminister har t.ex. gett sig själv rätten att nu styra landet genom dekret, dvs. i praktiken som diktator. Att sådana tendenser skulle växa sig starka i dessa tider är också något som Martinus har förutsagt och analyserat (11).

Till detta kommer också att han på sina föredrag på senare år varnade för att det kommer ett tredje världskrig i kölvattnet på ett sammanbrott i världsekonomin och konflikterna i Mellanöstern. Han sa att han intuitivt kunde se det som en karmabåge som redan var på väg. Vid ett föredrag som jag personligen åhörde (tror att det var 1979) använde han liknelsen med en gevärskula som redan var avlossad men som ännu inte nått fram till sitt mål. Men han betonade också att samtidigt som allt detta sker aktiveras också parallellt med det väldiga ljuskrafter från det andliga planet som kommer att bistå och beskydda de människor som redan är färdiga med sin ”krigskarma” och som istället ska vara med om att skapa ”ljus i mörkret”. Och dem kommer det då att finnas stort behov av! Vid ett föredrag sa han att till och med de som stammar kommer att få inspiration att tala och människor kommer att lyssna till dem…

Vi ser ju också att det finns en fantastisk vilja att hjälpa hos många människor idag. När larmet gick från sjukvården i Stockholm om att man behövde hjälp från frivilliga med erfarenhet av sjukvårdsarbete anmälde sig omkring 6500 sådana frivilliga – alltifrån medicinstuderande på de medicinska högskolorna till pensionerade f.d. sjukvårdsarbetare. Det måste man ju säga är storartat – inte minst med tanke på att det har visat sig att de som nu jobbar i denna sjukhusmiljö gör det med risk för sin egen hälsa (i Italien har i skrivande stund över 60 läkare redan dött i kampen mot viruset).

Vi ser också viljan att hjälpa hos alla de frivilliga som nu hjälper gamla människor med livsmedelsinköp och andra praktiska göromål. Så visst finns det en stor human potential under ytan hos många. Det ger hopp om framtiden.

Noter:

1) https://sv.wikipedia.org/wiki/Dominoeffekt

2) Carl Johan von Seth i Dagens Nyheter 2020-03-20 https://www.dn.se/ekonomi/carl-johan-von-seth-for-sent-att-avskaffa-globaliseringen-nu/

3) Se dessa artiklar:

https://www.gp.se/livsstil/hälsa/fler-pandemier-att-vänta-där-djur-smittar-människor-1.25972130?fbclid=IwAR2rqkjaMnkhRn0LElDnKiPgtlTvzJocL3CaKh97HNtDC9xZktkRwqdtH30

och

https://www.aftonbladet.se/kultur/a/lAj1WM/veganism-minskar-risk-for-pandemier

4) https://www.barometern.se/reagera/lev-tolstoy-lar-oss-bli-vegetarianer/?stopredirect

5) https://anlib.se/nyheter/inrikes/professor-vart-kottatande-orsakar-pandemier/?fbclid=IwAR2A9pSXf-0nEh5C3VRGnjc-B_b6Ia5Y3h3sNgnNmEdgc4wfc1UupKVxjDA

6) Livets Bog, del 1, stycke 86 https://www.martinus.dk/sv/tt/index.php?bog=51&stk=86

7) Publicerad i tidskriften Kosmos, nr. 3/2001, och på min hemsida på länken

https://www.kosmiskresenar.se/essaer/vart-livs-eftertexter/

8) Dagens Nyheter 2020-03-24. https://www.dn.se/ekonomi/vaga-svar-om-utdelning-och-bonus-fran-pressat-ab-volvo/

9) Från ett föredrag av Martinus som hölls på Martinus Institut söndag den 30 januari 1949. Senast publicerad i tidskriften Kosmos, nr. 8/2006.

10) https://www.dn.se/kultur-noje/sverker-sorlin-vi-forsoker-gemensamt-finna-en-vag-dar-en-vag-aldrig-funnits/

11) Se boken Mänskligheten och världsbilden och artikeln Den andliga vetenskapens nödvändighet som finns publicerad i boken De levande väsendenas odödlighet och även i Kosmiska lektioner 4.

Publicerad i tidskriften Kosmos nr 3-2020.