För första gången kan forskare se vad som händer i hjärnan när vi ljuger på någon annans bekostnad. Hjärnan härdas, vilket banar väg för allt grövre lögner. Forskarna, som är verksamma vid University College London, lät 80 försökspersoner uppskatta antalet mynt i en skål. Beräkningen skickades via en dator vidare till en annan försöksperson som var i ett annat rum. Testerna varierades på så sätt att deltagarna ibland tjänade på att vara så ärliga som möjligt mot varandra, medan de vid andra tillfällen tjänade på att antingen överdriva eller underdriva antalet mynt i skålen, fast då på de andra deltagarnas bekostnad. Studien, vars resultat publiceras i tidskriften Nature, visar att deltagarna – till en början – ljög relativt måttligt. Men ju längre spelet gick, desto grövre blev över- och underdrifterna.
Forskarna analyserade hela tiden aktiviteten i deltagarnas amygdala, ett område i hjärnan som har betydelse för uppkomsten av känslor, exempelvis obehagskänslor om vi gör något som vi uppfattar som felaktigt eller omoraliskt. Det visade sig att lögnerna aktiverade amygdala men att denna respons sjönk gradvis – något som banade väg för allt större lögner.
”När vi ljuger för vår egen vinnings skull producerar amygdala en negativ känsla som begränsar till vilken grad vi är beredda att ljuga. Men denna respons förbleknar när vi fortsätter att ljuga. Och ju mer responsen förbleknar, desto större blir lögnerna”, säger en av forskarna bakom studien, Tali Sharot, i en kommentar. Resultatet, säger han, kan bli ett ”sluttande plan” där små ohederliga gärningar snabbt eskalerar och blir till allt grövre lögner.
– Tänk på det som en parfym: Du köper en ny parfym och den luktar gott och starkt. Efter några dagar är doften lite svagare och efter en månad har du vant dig så att du inte känner doften alls, säger han till New York Times.
Studien visar alltså att hjärnan vänjer sig vid mindre lögner, vilket kan trigga oss till större lögner i framtiden. Och vänjer man sig vid att ljuga gäller det att ha ett gott minne, som någon påpekat…
I ett reinkarnationsperspektiv är det ”sluttande plan” som ljugande leder oss in på faktiskt mer allvarligt än så, eftersom alla vanemässiga beteenden och aktiviteter skapar det Martinus kallar ”talangkärnor” av andlig natur i vårt ”övermedvetande”, som vi bär med oss in i nästa liv eller fysiska inkarnation, där de kan fortsätta att utvecklas och inveckla individen vidare i den typ av problem som Martinus beskriver i följande citat:
”Bedrägeri trivs ju inte särskilt bra ihop med sanning. Och så diktar man upp alla möjliga historier för att göra ett trovärdigt och imponerande intryck på sina offer. Man kan så vitt möjligt ge sken av att vara “representant”, “läkare”, “direktör” etc. eller försöker på annat sätt ge sina offer intryck av att man har en viss framstående social position, allt eftersom sådana intryck kan vara fördelaktiga eller ändamålsenliga i givna kuppsituationer. Och det är denna dagliga inlevelse i en overklig tankevärld som är farlig. Väldiga talangkärnor utvecklas på detta speciella område, och dessa blir till slut så dominerande att väsendet inte längre har full kontroll över fantasi och verklighet, i synnerhet inte i sitt minne. Ett sådant väsens förflutna liv blir för det självt en så tilltrasslad blandning av fantasi och verklighet, att det till sist är omöjligt för det att reda ut, vilket som är vilket. Intet under därför att dess berättelser om dess levnad blir egendomliga. Och det gör ju inte saken bättre att väsendet har sina talangkärnor med sig till nästa liv, då de kommer att blomstra ännu mera. Väsendet berättar då inte bara fantasihistorier till stöd för sina kupper, utan diktar till och med upp historier där det alls inte skulle behövas. Det önskar imponera på sin omgivning, och dess berättelser om den egna personen har nu blivit till meningslöst skryt om fantastiska projekt, vari det självt är den föregivna hjälten och dominerande kraften.” (Livets Bog 3 stycke 843).
”Ärlighet varar längst” som det heter i det gamla ordspråket. Det varar alltså till och med bortom den nuvarande inkarnationens upphörande…
Källa:
http://www.svt.se/nyheter/inrikes/sma-logner-hardar-hjarnan
Publicerad i tidskriften Kosmos nr. 7-2017.