”Ekonomi är det som ekonomer är intresserade av” (Joan Robinson, brittisk kvinnlig nationalekonom)
”Kunskap utan inslag av mänskliga värderingar existerar inte. Alla beskrivningar av verkligheten utgår från ett visst perspektiv på världen. I den mån mäns erfarenheter skiljer sig från kvinnors, innebär detta att vi kan tala om typisk manlig respektive kvinnlig kunskap. Eller, lite annorlunda uttryckt, att vi kan särskilja ett typiskt kvinnligt respektive manligt sätt att uppfatta och förhålla sig till sig själv och sin omgivning … Först vill jag emellertid redan här poängtera att även om jag talar i termer av kvinnligt och manligt, så menar jag att varje människa bär på både kvinnliga och manliga drag eller möjligheter. Det ’kvinnliga’ är med andra ord inte förbehållet kvinnor och det ’manliga’ inte förbehållet män, utan begreppen syftar, såsom jag använder dem, på två mänskliga aspekter som tas i anspråk och utvecklas genom de problem vi ställs inför i vår vardag. Därför har jag också medvetet valt att tala om ett kvinnligt respektive manligt perspektiv på världen i stället för ett kvinno- respektive mansperspektiv. Eftersom våra erfarenheter av historiska och sociala skäl skiljer sig åt mellan könen, är emellertid det kvinnliga i allmänhet mer framträdande i kvinnors personlighet och verksamhet och det manliga i mäns.” (Katinka Hort: En feministisk kritik av den neoklassiska nationalekonomin).
Det är inte mer än lite drygt 100 år sedan kvinnor fick rösträtt i val till politiska församlingar här i Norden. Vid den tiden var det också mycket ovanligt att kvinnor kunde skaffa sig en högre akademisk utbildning. I dag domineras denna typ av utbildningar i vår del av världen av just kvinnor. Så visst har det hänt något i våra samhällen under denna historiskt sett mycket korta tid. Men fortfarande återstår en del innan vi kan säga att vi lever i ett verkligt jämställt samhälle. Inte minst på det ekonomiska området, som jag vill fokusera på i denna artikel. I den klassiska nationalekonomin, och det kapitalistiska ekonomiska system som är basen för dess teorier, är det – för att citera Katinka Horts ord i citatet ovan – ”ett manligt perspektiv på världen” som dominerar.
Den maskulina och den feminina polen
Vad är då grunden för detta perspektiv? För att förstå det måste vi gå till Martinus analys av våra båda sexuella poler och vilken roll de spelar på det stadium i ”det kosmiska spiralkretsloppet” där vi som jordiska människor ännu befinner oss. Så här skriver Martinus i Livets Bog, del 3, stycke 829–830:
”829. Med den ’maskulina polen’ förstår vi här alla sådana tankar som är uttryck för begär efter, och sådana medvetandefunktioner som befordrar överlägsenhet i styrka och makt. Därför måste sådana väsens medvetande redan av naturen vara fientligt stämt mot likasinnade väsen, det vill säga väsen av deras ’eget kön’, för dessa har ju samma begär eller medvetandeinställning och är därför födda konkurrenter eller rivaler om herraväldet och makten. ’Maskulina’ väsen eller renodlade ’hanväsen’ är således ’speciella kampväsen’. Genom att skapa ’speciella kampväsen’ och låta sådana leva sida vid sida, har Försynen skapat betingelser för manifestation av ’den dräpande principen’ eller den medvetandesida av livet som utgör kontrasten till ljuset eller kärleken. Utan denna kontrast skulle kärleken aldrig i något fall kunna upplevas.
830. Som uttryck för den ’feminina polen’ framträder alla sådana tankearter och medvetandefunktioner som befordrar en lyckoförnimmelse genom känslan att vara beskyddad, att stå i gunst hos ett överlägset maktväsen. Att ett feminint väsen också av naturen är skapat att vara mer eller mindre fientligt sinnat mot sina likar eller sitt ’eget kön’, kan också betraktas som självklart. För dessa väsen är liksom ’hanväsendena’ inbördes rivaler. De egenskaper som de är födda att beundra och som utgör hela deras livslycka, finner de ju inte särskilt mycket av hos sitt ’eget kön’. Och om de finner dem där, kan de inte se dem som annat än abnorma och därför än mindre beundransvärda.”
Det Martinus beskriver i dessa citat är alltså de sexuellt enpoliga väsendena, dvs. mannen och kvinnan i sin ursprungliga form. Men här måste vi skynda oss att påpeka att enpoliga väsen i denna rena form i dag nästan inte finns kvar på den här planeten. Till följd av det Martinus kallar ”den sexuella polförvandlingen” är vi alla på det här stadiet mer eller mindre påverkade eller influerade av vår motsatta sexuella pol, dvs. den maskulina polen i kvinnan och den feminina polen i mannen. Polerna växer gradvis fram genom många livs erfarenheter av ”kampen för tillvaron” här på det fysiska planet och skapar därför nya och efterhand allt mer mänskliga talanger. Dessa talanger grundar sig på en syntes av ”manligt” och ”kvinnligt” och Martinus kallar dem därför ”dubbelpoliga” eller ”tvåpoliga”. Men vi befinner oss ännu mer eller mindre i en ”övergångszon” mellan enpolighet och tvåpolighet och därför är det av vikt att försöka förstå vad den maskulina respektive feminina polen representerar i vår utvecklingshistoria från djur till människa.
Kriget överfört till ett annat plan
Martinus beskriver alltså det maskulina väsendet i sin ursprungliga form som ett ”kampväsen”; ett väsen som har kriget som sin naturliga livsform och som, när det blir lite mer intelligensmässigt utvecklat, alltmer överför denna kampnatur till kampen om värden och pengar. I Livets Bog, del 1, stycke 75, karaktäriserar han ”affärsvärlden” på följande sätt:
Den är kriget överfört till ett annat plan, men följderna är desamma som av det vanliga kriget, nämligen: ruin, fattigdom och förtryck för de besegrade, och rikedom, lyx och makt för segerherrarna. Jordmänniskornas dagliga kamp för tillvaron har alltså efter hand antagit formen av handel.
Därför lever vi idag i en värld där världens fem rikaste män har fördubblat sin förmögenhet sedan år 2020. Samtidigt som nästan fem miljarder människor blev fattigare under samma tid. En värld där 1 procent av världens befolkning äger mer än 95 procent tillsammans, allt enligt en rapport från Oxfam, 2024. Så ser konsekvenserna av det ekonomiska världskriget ut i dag. Det är konsekvenser som alltfler både kvinnor och män nu reagerar emot. Därtill kommer för kvinnornas del också andra former av slaveri som av Martinus beskrivs på följande sätt:
”Har inte ’kvinnan’ under årtusenden hållits nere i okunnighet, sexuellt slaveri och ringaktning av det så kallade ’starka könet’, som genom sin maskulina, kroppsliga överlägsenhet eller styrka i förhållande till ’kvinnans’ fysiska, kroppsliga tillstånd hade lätt att bli den dominerande?” (Livets Bog, del 5, stycke 1709).
Det finns ju ännu länder i världen där flickor förvägras rätten till ens en elementär skolgång och där hennes uppgift i livet bara är att finnas till för att tjäna sin man sexuellt och praktiskt, föda barn och ta hand om honom och barnen. Även i länder där kvinnan formellt blivit jämställd med mannen visar många avslöjanden att det sexuella slaveriet lever vidare i andra former, som t.ex. en gränsöverskridande och brutal människohandel som gör människor till rätt och slätt handels- eller förbrukningsvaror.
Feminism och kvinnofrigörelse
Mot bakgrund av allt manligt förtryck och utnyttjande av det fysiskt sett svagare könet är det inte konstigt att olika rörelser för att hävda och försvara kvinnors rättigheter har uppstått i modern tid. Detta är också ett resultat av den sexuella polförvandlingen som ju för kvinnans vidkommande innebär en tillväxt av hennes maskulina pol. Sett från det kosmiska perspektivet är faktiskt den s.k. feminismen ett uttryck för detta och att vi exempelvis har ett politiskt parti i Sverige som heter ”Feministiskt initiativ” är alltså ett resultat av ett initiativ från den maskulina polen i kvinnan (det är bara de män som är med i detta parti som deltar där i kraft av ett feministiskt initiativ – från deras egen feminina pol, alltså …).
När kvinnor började aktivera sig politiskt så handlade det om konkreta krav på likaberättigande (t.ex. krav på allmän och lika rösträtt) och jämställdhet. Begreppet ”feminism” är en senare skapelse som växte fram som en slags ideologisk överbyggnad för dessa strävanden. Det har också genererat olika teoribildningar omkring vad begreppen kön eller genus är uttryck för. En sådan teori är teorin om könet som en ”social konstruktion”. Vi uppfostras in i våra könsroller av traditionens makt, menar man. I svenska Wikipedias definition av genusbegreppet kan man läsa att genus ”är synonymt med socialt kön, avser kulturellt inlärda och utvecklade könsroller och könsidentitet i motsats till biologiskt betingade beteendeskillnader mellan kön.”
Men från ett andligt vetenskapligt perspektiv så har könsrollerna sin djupaste orsak i vår mer eller mindre ”enpoliga” utvecklingshistoria genom många inkarnationer, som nu alltmer börjar förändras och upplösas av den pågående polförvandlingen.
För kvinnan medför dock denna förvandling ofta också en inre konflikt, eftersom hon ju är den som föder barn och därför också har ett speciellt band till dem. I vårt nuvarande konkurrensbaserade ekonomiska system blir det ett handikapp, som försvårar och undergräver de feministiska jämställdhetsideal som nästan alla politiska partier i alla fall i vår del av världen i ord bekänner sig till i dag. Martinus kallar också vårt nuvarande utvecklingssteg för ”de olyckliga äktenskapens zon”, eftersom vi har blivit allt mer splittrade väsen, som utvecklat många intressen vid sidan av – och ibland i konflikt med – den traditionella äktenskapliga livsformen. Detta också som ett resultat av den sexuella polförvandlingen, där vår framväxande motsatta pol bär alla de rivaliserande intressen och aktiviteter som inte har med äktenskap och fortplantning att göra, och där den gamla enpoliga förälskelseförmågan befinner sig i en tilltagande degeneration. Skilsmässostatistiken i vår del av världen talar sitt tydliga språk om detta.
Det har gjort att en majoritet av hushållen i en storstad som Stockholm i dag är ensamhushåll. Bland dem är många frånskilda kvinnor med barn och det är ingen ”högoddsare” i många arbetsgivares ögon. I många fall hankar sig dessa ensamstående mammor fram genom deltidsjobb inom låglöneyrken. Och ibland räcker det inte med ett sådant deltidsjobb för att klara försörjningen av barnen i de dyrtider som vi i dag lever i. En ständig stress, oro och dåligt samvete blir de psykologiska effekterna – men måste det vara så?
I en konkurrensbaserad marknadsekonomi är det ofrånkomligt att det blir svårt för många som inte är födda med en silversked i munnen. Men människor lär av sina erfarenheter och därför menar Martinus att det också är ofrånkomligt att det nuvarande ekonomiska systemet kommer att ersättas av ett annat där inte pengar, utan det mänskliga arbetet – mätt i tid eller ”livstimmar”, som Martinus kallar det – blir det enda värdet eller betalningsmedlet. Eftersom arbetet är tingens eller nyttigheternas ”värdebildande” substans, så kan detta värde bara mätas i den mängd arbete som är nerlagt eller materialiserat i dem, och denna arbetsmängd kan i sin tur bara mätas i arbetstid. Arbetstiden är det enda universella mått vi har för att jämföra och mäta olika slags arbeten. Och i denna ekonomiska ordning är en timmes arbete av ett slag lika mycket värd som en timmes arbete av ett annat slag. Här måste jag hänvisa till det Martinus har skrivit om detta i kapitel 4 i Livets Bog, del 1, samt i del 2 av symbolverket Den eviga världsbilden stycke 26.9–26.27.
Avslutningsvis vill jag här citera vad han där skriver om den stora förändring och frigörelse som detta nya system kommer att innebära för framtidens föräldrar och barn. Det blir den verkliga ”kvinnofrigörelsen”, som samtidigt blir allas frigörelse!
Eftersom barnuppfostran och utbildning också är på livspass, kommer det föräldrarna till godo. De kan eventuellt själva använda sina lagstadgade arbetstimmar på sina barns uppfostran eller de kan låta andra som är experter i barnuppfostran överta denna uppgift. Ingen kan alltså i världsstaten komma att leva på andras bekostnad. Inte ens barn är ekonomiskt beroende av sina föräldrar. I världsstaten finns det alltså inget som helst falskt värde, ingen kan bedragas, ingen kan komma i skuld, ingen kan ruineras, ingen kan komma under ekonomiskt tvång. Världsstatens ekonomi har funnit sin form. Den har blivit en automatisk ljusfunktion. Alla arbetar med sin hobby och upplever sitt liv i ekonomiskt välstånd. Deras liv är inte någon börda för andra, och andra är inte någon börda för dem. Världsstaten är i ekonomisk balans. (Den eviga världsbilden, del 2, stycke 26.24).
Publicerad i tidskriften Kosmos nr. 1/2025