“En sexuell akt eller befruktning är en utlösning av elektriska krafter” (Martinus Livets Bog, del 2, stycke 419).
Forskare från Northwestern University i Chicago i USA har med hjälp av elektronmikroskop på bild lyckats fånga ett elektriskt ljusfenomen eller en ”blixt” som uppstår när en spermie befruktar ett ägg. Det är som när man tänder en lampa, vilket ju visar att det handlar om elektriska krafter.
2011 upptäckte forskarlaget att gnistor av zink exploderade vid tidpunkten för befruktningen av ett musägg. Det tog dem sedan ett par år att räkna ut hur man skulle kunna fånga denna händelse på bild, och 2014 lyckades de filma händelsen för första gången, och såg då att miljarder zinkatomer frigjordes vid exakt den tidpunkt då ett däggdjurs ägg genomborras av en spermie.
Nu har samma team alltså lyckats filma denna händelse också när ett mänskligt ägg befruktas av en mänsklig spermie. Se
Bild: Northwestern University Chicago, USA
I symbol nr. 34 i del 4 av Martinus symbolverk Den eviga världsbilden kan vi se att han också framställer befruktningen som en utlösning av elektriska krafter:
© Martinus Institut 1981 Reg. 34 SYMBOL NR 34 – Parningsakten eller Guds ande i mörkret.
Se symbolförklaringen i Den eviga världsbilden, del 4 (se https://www.martinus.dk/sv/tt/index.php?bog=64&stk=34&pkt=1 till och med stycke 34.22) eller den korta förklarande text som finns att läsa på https://www.martinus.dk/sv/symbolerna/symboloeversikt/symbol-34/index.html
Enligt Martinus är vi alla elektriska varelser, ja, han skriver till och med att hela universum eller världsalltet är ”en elektrisk apparatur”. Citat:
“I själva verket är alltså världsalltet en allt omfattande elektrisk apparatur. Allt i denna apparatur försiggår med elektriciteten som den absolut enda och innersta kraftkällan. Elektriciteten är alltså kraftkällornas kraftkälla. Men då elektricitet är detsamma som ande, har vi här åter en bekräftelse på Bibelns ord om kraften bakom skapelsen: “Guds ande svävade över vattnet”. (Livets Bog, del 6, stycke 2173 ).
Det den biologiska vetenskapen kallar “liv” är ur den andliga vetenskapens perspektiv fysisk materia som är genomträngd eller “besatt” av strålformig eller andlig materia, dvs elektriska krafter.
Och vad är då ett ”lik”, kan man fråga? Martinus svar på den frågan lyder: ”en kortsluten organisk, elektrisk apparatur” (se Livets Bog, del 6, stycke 2154). Men vi vet ju också att en ”kortslutning” av en elektrisk apparatur bara drabbar apparaten – inte den elektriska strömmen. På samma sätt drabbar den ”kortslutning” vi kallar ”döden” bara den apparat som utgörs av den fysiska kroppen – inte dess elektriska ström i form av medvetandet!
Publicerad i tidskriften Kosmos nr. 5-2017.
Se också
Och kortvideon på länken:
Hej Fingal! Tack för dina tankar här om elektriciteten som universums dominerande och alltgenomträngande kraft. Det menar ju Martinus också enligt det jag citerar i artikeln ovan och som du själv återger i din text här. De forskare som är förespråkare för det som kallas “The Electric Universe”-teorin, som du skriver om, är uppenbarligen något på spåret här, även om de, som jag har uppfattat det, ännu inte har förstått vad elektriciteten djupast sett är uttryck för. Alltså ande eller medvetande. (“Guds ande över vattnet” som det mer poetiskt heter i Bibelns skapelseberättelse).
Kul att du valt det klassiska Fingal Olsson-citatet (“Men Fingal Olsson är inte han död? Nä, han rör ju på sig!”) som valspråk för din blogg 🙂 . Det är ju nämligen också helt i överensstämmelse med Martinus, som hävdar att “rörelsen är livets förnämsta kännetecken”!
Ps. Jag ser nu att när man klickar på Fingals kommentar, som är en kopia av en text han skrivit på sin blogg, så kommer man visserligen till bloggen, men man möts där av texten “Fel – Hoppsan, sidan kunde inte hittas.” Men om man klickar på “Home” i den översta menyraden där eller på länken https://alittlemanandahouseandthewholeworldwindow.wordpress.com/, så kommer texten fram! Det kan vara vissa tekniska problem när man direkt försöker överföra en hel text från en bloggsida till en annan, så det enklaste eller säkraste är nog att istället bara klistra in artikellänken.
Diskussionen omkring de olika synsätten inom forskarvärlden på vad som är universums dominerande kraft – gravitationen eller elektriciteten – fortsatte på ett Martinus-inspirerat Facebookforum och där skrev jag följande, som jag också lägger in en kopia av här, eftersom det förhoppningsvis tydliggör hur jag uppfattar det hela:
En tanke bara: magnetism hänger ju ihop med elektricitet (därav begreppet elektromagnetism) och båda dessa fenomen är ju enligt Martinus ett resultat av spänningen mellan tyngd- och känsloenergin, som är källan till all kraft i universum. I magnetismen är uppenbarligen känsloenergin dominerande, eftersom det är den sammandragande energin, och det är också samma energi som enligt Martinus skapar gravitationen. Därför menar jag att gravitationen är en yttring eller aspekt av “det elektriska universum” eller – för att vara mer exakt – “det elektromagnetiska universum” (när Martinus skriver om universums andliga krafter benämner han dem för enkelhetens skull oftast bara som “elektriska”, men att han i detta också innefattar “magnetismen” kan man t.ex. se i kapitel 43 i boken Bisättning https://www.martinus.dk/sv/tt/index.php?bog=71&stk=43).
Så egentligen kan de båda synsätten nog förenas ur ett djupare perspektiv. Men det är ett perspektiv som den jordiska vetenskapen ännu saknar… Se också http://www.martinus.dk/sv/tt/index.php?bog=56&stk=1998
Fann följande definition på vad elektromagnetism är i Wikipedia:
“Ett föränderligt magnetfält skapar ett elektriskt fält – fenomenet som gör elektromagnetisk induktion möjlig. Likaså skapar ett föränderligt elektrisk fält ett magnetfält. För att skapa ett magnetfält räcker det med att ha en ström. Om ett föremål leder en elektrisk ström kommer det att bildas ett magnetfält runt föremålet – till exempel en ström genom en sladd eller en vätska i ett rör. När det gäller fluider talas det om flöde, uttrycket ström brukar hänvisa till en elektrisk ström. Det finns fyra postulat som gäller för elektromagnetismen:
Varje elektriskt laddat föremål omges av ett elektriskt fält. I varje punkt har fältet en viss styrka och en viss riktning
När ett elektriskt laddat föremål placeras i ett elektriskt fält, påverkas det av en elektrisk kraft som är proportionell mot fältets styrka och mot den egna laddningen
När ett elektriskt laddat föremål rör sig genom ett elektriskt fält påverkas det av en magnetisk kraft
Elektrisk laddning och magnetism är två sidor av samma kraft. Elektriska laddningars rörelser ger upphov till ett magnetfält och ett magnetfält påverkar elektriska laddningars rörelse” (https://sv.wikipedia.org/wiki/Elektromagnetism).
Elektricitet och magnetism är alltså två sidor av samma mynt. Om man kollar på vad Martinus skriver i det där citatet från boken Bisättning, som jag länkade till ovan, så säger han ju där också just detta:
“När en människa tänker är det alltså liktydigt med att det genom hennes hjärna och nervsystem – som i detta fall kan betraktas som en “radioanläggning” av utomordentligt fin konstruktion – går en ström av elektriska vågor, som i jämförelse med de vanliga radiovågorna är mikroskopiskt små. Medan denna ström inåt upplevs som tanke, som förnimmelse av livet, visar den sig utåt som – “magnetism”, som i detta fall återigen är liktydigt med det vi kallar “livskraft”.”(https://www.martinus.dk/sv/tt/index.php?bog=71&stk=43).
Den inre elektriska tankeströmmen manifesterar sig utåt som “magnetism” eller som en tilldragningskraft, som alltså betyder detsamma som “livskraft” eller “viljekraft”. Det gäller i såväl makro- som mellan- och mikrokosmos. Det är denna viljekraft – i automatiserad form – som ligger bakom gravitationen eller tyngdkraften som i sin kosmiska analys alltså inte är ett fysiskt utan ett psykiskt eller andligt fenomen.
Martinus delar ju upp tyngdkraften i makrokosmisk, mellankosmisk och mikrokosmisk form. Överfört på vår organism så betyder det att det är den makrokosmiska som håller oss bundna på jordens yta, den mellankosmiska som gör att den inte upplöses i atomer (och att vi överhuvud taget kan använda den som ett fysiskt redskap, som i viss utsträckning och på begränsade områden till och med kan övervinna den makrokosmiska tyngdkraftens verkningar, t.ex. när en höjdhoppare klarar 2.40 eller när vi inte fullt lika spänstiga bara lyfter en arm 😉 ) och den mikrokosmiska som ansvarar för organismens inre krafter – t.ex. matsmältning, blodomlopp m.m. – och funktioner.
Denna vår egen “tyngdkraft” är alltså ett resultat av “begäret” – i detta fall begäret efter att uppleva och manifestera här på det fysiska planet – och begäret utlöser “tilldragning” (i detta fall till den fysiska materien) och denna tilldragning resulterar i en ändamålsenlig “förtätning” av ett redskap (läs organism) för att kunna skapa och uppleva på detta tillvaroplan. Så menar jag. Gäller såväl supergalaxer som planeter och oss och våra organ, celler, atomer osv.
Så länge naturvetenskapen är okunnig om materiens “livssida”, alltså att det finns ande och medvetande bakom allt manifesterat, kommer man alltså inte heller att kunna lösa varken universums eller elektricitetens gåta. Eller som Martinus skriver i det andra stycket jag länkade till i inlägget ovan:
“Elektriciteten hör samman med alla de fysiska gåtor som många materialistiska vetenskapliga forskningsgrenar slutar i och som man inte kan lösa, emedan lösningen inte alls är fysisk utan i allra högsta grad psykisk.” (http://www.martinus.dk/sv/tt/index.php?bog=56&stk=1998)
När man lyssnar på en astrofysiker som Michael Clarage här, så tycker jag att man kan känna vibbarna av ett paradigmskifte som är på väg inom i alla fall delar av naturvetenskapen. Han talar om ett levande kosmos på både makro- och mikronivåer! Och om ett “elektriskt universum”! Se
https://youtu.be/CPQRv_6J8WM
och
http://ronininstitute.org/research-scholars/michael-clarage/
Se också denna nyproducerade video om den elektriska befruktningen på facebooklänken https://www.facebook.com/ScienceNaturePage/videos/689904469572898