I artikeln “De kosmiska krafterna bakom världsåterlösningen” (tidskriften Kosmos nr. 2-1993. Finns också i boken Artikelsamling 1 http://www.martinus.dk/da/dtt/index.php?bog=81&stk=40&pkt=1) skriver Martinus en del om jordklotet som en levande organism med en egen medvetandestruktur av elektromagnetisk natur, som omger den fysiska klotkroppen. Citat:
“Jordens aktivitet är i övervägande grad av andlig eller kosmisk art. Jordklotet är förenat med andra planeter eller världar genom ömsesidiga makrokosmiska tankeimpulser. Dessa bildar ett stort, verksamt område av strålar och vågor omkring det fysiska klotet. Bakom detta område finns jordens kosmiska organstruktur, dess övermedvetande och undermedvetande, dess grundenergiorgan, som utgör dess medvetandeområde, dess andliga och fysiska kropp. Dessa båda kroppar utgör alltså vår andliga respektive fysiska värld.” (http://www.martinus.dk/da/dtt/index.php?bog=81&stk=40&pkt=5).
Apropå det Martinus skriver här är det en mycket intressant nyhet att en australiensisk forskare via ett radioteleskop har kunnat visa existensen av vad som beskrivs som ”tubformade plasmastrukturer” som omger vår planet. De finns i övre jonosfären, 600 km ovanför jordytan, och verkar fortsätta uppåt och utåt i rymden. Se video på länken: https://www.youtube.com/watch?v=ymZEOihlIdU
Vad dessa ”tubformade plasmastrukturer” egentligen representerar kosmiskt sett kan vi ju än så länge bara spekulera om. Men hur som helst en mycket intressant upptäckt, eftersom den ju visar att klotorganismen är något mycket mer och större än själva den fysiska klotkroppen. Forskningen på dessa områden går starkt framåt i dessa dagar, även om det kommer att krävas andra instrument än fysiska för att närmare kunna förstå och analysera dessa fenomen i deras kosmiska sammanhang. Men det kommer en dag…
Publicerad i tidskriften Kosmos nr. 1-2016.
När NASAs Saturnus-sond Cassini sjöng på sista versen i september 2017 så la den sig i en bana mellan Saturnus och dess ringar och kunde då med hjälp av sina instrument avläsa det forskarna kallar “en överraskande kraftfull och dynamisk växelverkan av plasmavågor” mellan Saturnus och den av dess månar som bär namnet Enceladus. Observationerna visade att vågorna reser på magnetfältslinjer som förbinder Saturnus direkt med Enceladus. Forskarna beskriver det som att dessa fältlinjer är som en elektrisk krets mellan de två kropparna, med energi som strömmar fram och tillbaka.
Man konverterade också inspelningen av plasmavågorna till en ljudfil som vi kan höra – på samma sätt som en radio översätter elektromagnetiska vågor till musik. Med andra ord upptäckte Cassini elektromagnetiska vågor i ljudfrekvensområdet. Inspelningstiden är på den ljudfil vi kan höra här komprimerad från 16 minuter till 28,5 sekunder. I likhet med luft eller vatten genererar plasma vågor för att bära energi. Radio Plasma Wave Science (RPWS)-instrumentet ombord på Cassini spelade in dessa starka plasmavågor under ett av sina närmaste möten med Saturnus.
“Enceladus är den här lilla generatorn som går runt Saturnus, och vi vet att det är en kontinuerlig energikälla”, säger Ali Sulaiman, planetforskare vid University of Iowa, och medlem av RPWS-laget. “Nu finner vi att Saturnus svarar genom att lansera signaler i form av plasmavågor , genom kretsen av magnetfältslinjer som kopplar den till Enceladus hundratusentals kilometer bort.”
Forskarna tillägger också att ingen motsvarande elektromagnetisk växelverkan finns mellan jorden och vår egen måne. Vad kan orsaken till det vara? Tillåt mig att förmoda att det beror på att vår måne inte är ett levande klot till skillnad från Saturnus ovan nämnda måne! Se och lyssna på länken https://www.jpl.nasa.gov/news/news.php?feature=7186