Fråga: Att det samtidigt förekommer individer inom samtliga “riken” på vårt eget varv här på jorden är ju tämligen uppenbart, men hur är det egentligen “en trappa ner”? Att vi människor liksom djuren har inre organ är ju också ganska uppenbart, men hur är det med växter och mineraler? Vad har Martinus att säga om detta?
Svar: Organ är ju något som hör det organiska livet till och därför kan vi ju till att börja med sortera bort mineralriket i detta sammanhang. Det vi ser som mineralmateria är ju inte organismer för levande väsen, även om det är en verkan av levande väsens (väsen hemmahörande i det Martinus kallar “salighetsriket”) “undermedvetenshetsfunktioner”, enligt Martinus. Citat:
…detta liv kan inte räknas till fysiskt liv, eftersom detta – som vi senare skall få se – är en undermedvetenhetsfunktion i det sjätte riket, som till hundra procent är av andligt slag och därför inte utlöser sig i något som helst dagsmedvetande på det fysiska planet (LB 2 stycke 350 https://www.martinus.dk/sv/tt/index.php?bog=52&stk=350)
Om du läser hela ovan nämnda stycke i LB 2 så får du också en bild av hur växten däremot börjar utveckla organ tjänliga för dess livsupplevelse och behov. Exempelvis sexualorgan (“ståndare” och “pistill”) och ljuskänsliga blad som faktiskt är ett förstadium till ett synorgan i och med att de reagerar på ljuset (ögonen hos oss är ju ingenting annat än fysiska “ljusorgan” som utvecklats i växelverkan med solljuset). I stycket jag länkat till ovan beskriver Martinus också hur “den köttätande växten” har börjat utveckla ett slags matsmältningsorgan eller mage enligt djurrikets näringsprinciper (den befinner sig ju i ett övergångstillstånd från växt till djur, liksom vi befinner oss i ett övergångstillstånd från djur till människa). Vi ser också hur en del växter har utvecklat organ för olika försvarsfunktioner i självbevarelsedriftens tjänst (t.ex. brännhår som hos brännässlan och taggar och piggar m.m.). Men annars saknar ju växten utvecklade fysiska sinnen och en fysisk hjärna. Det är ju därför den bara har ett “aningsmedvetande” på det fysiska planet, som Martinus beskriver det. Sitt huvudsakliga dagsmedvetande har den ännu i salighetsriket, vilket också kastar en skön reflex in på det fysiska planet i form av blommornas fantastiska färger, former och dofter. “Så länge det finns en blomma, kan minnet av en högre värld inte utplånas“, som Martinus skriver i LB 1 stycke 183 (se https://www.martinus.dk/sv/tt/index.php?bog=51&stk=183).