Fråga: Jag har hört Martinus säga att inte en sparv lyfter utan att Gud är inblandad. Liksom jag har hört honom säga att regeringsledarna är “insatta” av Gud. Det leder mig till den tillspetsade frågan: är vi människor blott marionettdockor i Guds plan? Med andra ord: är vi när vi röstar ledda av Guds hand? Samtidigt har jag hört Martinus säga att människor i dag har så stor medvetenhet att de är i stånd att forma sitt eget öde. Hur hänger dessa båda saker samman? Är tidpunkten för vår död t.ex. förutbestämd? Eller har vi själva inflytande genom sund livsstil m.m.?
Svar: Tack för dina frågor. För att kunna svara på dem bör vi nog först titta på Martinus definition av gudomsbegreppet för enligt den befinner sig ju Gudomen och vi i ett ömsesidigt intimt avhängighetsförhållande. Detta avhängighetsförhållande är så intimt att vi djupast sett är en del av Gudomen. Liksom vi inte kan manifestera eller uppleva något utan i kraft av de mikroindivider som såväl vårt medvetande som vår fysiska organism består av, så kan inte heller Gudomen uppleva eller manifestera något utan i kraft av sina mikroindivider. Så här skriver Martinus i boken Mänskligheten och världsbilden:
Gudomen är för det invigda väsendet inte en fråga om ett rums- eller tidsdimensionellt väsen. Gud är inte en fråga om ett storleksbegrepp. Gud är ande och måste upplevas som ande och inte som en form eller skepnad, inte som en materiekombination utan som ett genom materie-, energi- eller rörelseoceanen uppenbarat tanke- och viljeförande världsjag. Det invigda väsendet ser att Gudomens existens endast är möjlig genom samma princip som det självt med sin organism utgör. Liksom det självt utgör ett jag i en organism som samtidigt med att vara bostad och redskap för nämnda jag också utgör en bostad, ett universum eller världsallt för en hel serie av mikroväsen, så utgör Gudomen också ett levande väsen, ett jag i en organism som i sin tur är boning för mikroväsen. Denna organism är världsalltet, och mikroväsendena är de i detta världsallt existerande levande väsendena. Därigenom blir varje levande väsen således ett mikroväsen i Gudomens organism. (Mänskligheten och världsbilden, kapitel 66).
Och i Livets Bog 6 kan vi läsa:
Gudomen upplever alltså livet genom alla universums levande väsen. Dessa är således hans förnimmelseorgan. Genom dem skapar och upplever han. Men då alla levande väsen utgör hans förnimmelseorgan och då det inte alls finns någonting utanför Gud, blir det således i princip sig själv han upplever genom de levande väsendena. Varje levande väsens upplevelse är hans upplevelse. Varje levande väsens tankar, sorger, bekymmer, glädjeämnen och lyckoupplevelser är således även hans upplevelser. Inget levande väsen kan således i verkligheten ha något slag av upplevelse som inte är uttryck för Guds förnimmelse och Guds upplevelse. Alla levande väsen i världsalltet är således, som vi har sett, Guds upplevelse-, manifestations- eller skaparredskap. Genom dem upplever Gudomen sig själv och genom dem utvecklar han sitt medvetande, sin vilja, sitt liv och sitt handlande. (Livets Bog, del 6, stycke 2377).
Och vidare:
Här finns det säkert många människor som inte kan förstå att Gud upplever bekymmer, lidande och smärta och häribland också krigets skräck och fasor. Dessa människor är ju vana att uppfatta Gud som allvis, oändligt kärleksfull och allsmäktig – hur kan han då skapa lidanden åt sig själv? Han måste ju som allvis, oändligt kärleksfull och allsmäktig kunna leva i det underbaraste sorg- och lidandefria tillstånd och sålunda i sig själv till och med vara kulminationen av lycka och välbefinnande. Men hur skulle han, kosmiskt sett, i verkligheten kunna vara det? Visdom, kärlek och makt är skapade företeelser och skulle omöjligt kunna existera eller kunna upplevas, ifall det inte till dem funnes någon som helst motsats eller kontrast. Ingen enda upplevelse kan komma till stånd annat än i kraft av sin kontrast. Så ifall Gud inte hade förmåga att uppleva motsatsen eller kontrasten till sin allvishet, allsmäktighet och oändliga kärlek, skulle han överhuvud taget inte kunna uppleva någonting, varken i sig själv eller genom alla de levande väsen som är hans förnimmelseredskap, medvetande eller livsupplevelseorgan. (Livets Bog, del 6, stycke 2378).
I Gudomens organism och medvetande befinner vi oss på nuvarande utvecklingssteg i det utvecklingsområde som Martinus kallar ”Gudomens sekundära medvetande”, där vi utvecklas till att så småningom – när vi blivit kosmiskt medvetna – kunna ingå i ”Gudomens primära medvetande. Detta ”sekundära medvetande” är alltså området för Gudomens ” förmåga att uppleva motsatsen eller kontrasten till sin allvishet, allsmäktighet och oändliga kärlek”.
Vi ger ordet till Martinus igen:
Nu återstår så frågan, huruvida Gud är medveten i det enskilda levande väsendets psyke och dagliga liv. Även detta kan vi få svar på. Då det redan är ett faktum att varje enskild individ eller varje väsen är ett sinnesorgan i Gud, blir det även ett faktum att Gud naturligtvis upplever genom detta sinnesorgan. Till vilken nytta vore det annars för honom? Men han inte blott upplever det levande väsendets medvetande, utan han utlöser även genom detta enskilda levande väsen sin vilja till manifestation av det speciella slag som ifrågavarande väsens organism är byggd att vara organ eller redskap för. Om det är ett rovdjursväsen eller ett kristusväsen är likgiltigt. Det är ständigt Gudomens medvetande som uppenbarar sig genom dessa väsen, även om de utgör två diametrala motsatser. De är båda absolut lika nödvändiga i Guds manifestation. Om det funnes manifestationsarter eller sinnelag som Gud inte kunde manifestera, så vore han ju inte allsmäktig och kunde sålunda inte heller vara allvis eller oändligt kärleksfull. (Livets Bog, del 6, stycke 2382).
Vi är alltså inte Guds ”marionettdockor” utan hans redskap för att skapa och uppleva såväl mörker som ljus. Under en fas av det Martinus kallar ”spiralkretsloppet” är den gudomliga viljan inriktad på att manifestera det vi nu uppfattar som ”mörkret”, eftersom det är den nödvändiga bakgrunden för att senare kunna uppleva och manifestera ”ljuset”. Att vi idag i allt högre grad blir i stånd att medvetet forma vårt eget öde ligger alltså helt i linje med den gudomliga viljan och planen. Det är Gud som skapar och upplever detta genom oss. Också när det t.ex. gäller att vi får inspiration till att tillägna oss en sundare livsstil, som kommer att påverka vår hälsa och livslängd. En annan sak är att från den utsiktspunkt som ”Gudomens primära medvetande” utgör så kan allt detta – inklusive vår livslängd i denna inkarnation – förutses, men det är inte detsamma som den är deterministiskt förutbestämd! Se ev. min artikel “Det eviga nuet och tidens fenomen” på länken https://www.kosmiskresenar.se/essaer/det-eviga-nuet-och-tidens-fenomen/