Hej NN!
Låt mig först av allt säga att dina frågor är spännande och intressanta, och jag bara kan försöka ge ett svar på en rent principiell nivå. När det gäller den konkreta detaljnivån så kan vi, som ännu bara har tillgång till en sedvanlig jordmänsklig sinnesutrustning, i bästa fall bara gissa oss till svaren, eftersom karmaverkningarna i våra öden ofta är så sammanvävda och ihopflätade på ett intrikat och för oss ännu oöverblickbart sätt att det ofta kan vara svårt att mer exakt försöka precisera eller ringa in vad som är orsaken till en viss bestämd verkan som vi upplever i vårt liv här och nu. Men Martinus betonar i alla fall att karman är en ”speglingsprincip”, som innebär att att man får skörda exakt samma avsikt eller intention som man tidigare har sänt ut mot någon annan (mekanismerna eller lagbundenheten bakom det ska jag strax återkomma till). Men vad det innebär i praktiken kan vara svårt att se. Om jag t.ex. har punkterat ett däck för någon kan jag kanske få uppleva att få en ruta krossad, som jag såg att någon skrev i ett inlägg på ett diskussionsforum, där detta ämne avhandlades…
Du skriver:
”Jag undrar om Martinus Kosmologi erkänner och tillåter lagen om karma att i första instans ibland vara “vilande” och att analysens lösning står att
finna i det sekundära ledet, dvs i att man inte alltid finner orsaken i den
direkta händelsen utan mer i att livets lagbundenhet gjort att man fötts in
i vissa “riskområden”?
Kan inte den “fria viljan”, som Martinus menar att vi har, skapa ett slags
“händelsernas mellanrum” som det är karmastyrt att vi hamnat i, men där allt
det som händer inte exakt i detalj är karmastyrt? Exempelvis getingbettet i
munnen. Eller är till och med ett getingbett och miljöbetingad hudcancer
exakta lektioner utformade av Försynen? Verkar konstigt…
Ps. har Martinus själv sagt någon gång att han kan ha “haft fel”? Eller att
hans analyser kan ha ett oanat djup ibland som får “ytligare” tolkningar att
bli direkt felaktiga?”
Att “ytligare” tolkningar kan bli direkt felaktiga är förvisso sant, men först av allt måste vi ställa frågan: kan livet och vår livsupplevelse vara både lagbunden och icke-lagbunden? Är den lagbunden (läs karmabetingad) på vissa sätt och ibland, men ibland och på andra sätt inte? Jag personligen har mycket svårt att föreställa mig det, eftersom det ju skulle ge utrymme åt en godtycklighet och nyckfullhet som sätter både orsak- och verkan-lagen och rättfärdighetsprincipen ur spel. Som jag ser det finns det alltså bara två valalternativ i detta sammanhang: antingen är livet och vår livsupplevelse lagbunden och rättfärdig eller så är den inte det. Det kan inte vara både-och – eller lite grand av varje – samtidigt…
Vad är då grunden för denna lagbundenhet som gör att karman fungerar just som en ”speglingsprincip”, som Martinus menar?
Det är två kosmiska principer som Martinus kallar polprincipen resp. kretsloppsprincipen. Polprincipen är principen för avgivande och mottagande av energi, dvs det vi i vår livsupplevelse kallar uttryck och intryck. All livsupplevelse och manifestation är ett samspel mellan avgivande och mottagande av energi, och i vårt övermedvetande och ”ödeselement” har vi alla en pol för avgivande av energi (det Martinus också kallar den maskulina polen) och en pol för mottagande av energi (det Martinus kallar den feminina polen). Nu är detta avgivande resp. mottagande av energi genom den princip Martinus kallar kretsloppsprincipen, som betingar att all energi är bunden i cirkelbanor (en avgiven energi kan alltså inte bara försvinna rakt ut i världsrymden, utan den kommer förr eller senare att återvända till sitt upphov eller avsändare), organiskt integrerat i vårt övermedvetande/ödeselement på ett sätt som gör att jag aldrig kan möta en energi eller en förnimmelse/upplevelse som jag inte själv alltid är den djupaste orsaken till. Det är också därför som man kan säga att livet alltid är rättfärdigt, om än inte alltid behagligt…
Det finns ett fenomen inom fysiken som kanske kan hjälpa oss att förstå principen och lagbundenheten i detta. Jag tänker på det som kallas ”jonisering”. En joniserad atom är en atom som förlorat, dvs avgivit, en eller flera av sina elektroner, vilket förändrar atomens elektriska balans. Denna joniserade atom kommer därefter att utöva en tilldragnings- eller attraktionskraft på omgivande elektroner av exakt samma laddning som de tidigare avgivna elektronerna representerade.
På liknande sätt har ödeselementet “joniserats” hos den som avsänder en energi, och är därefter “öppet” för en motsvarande utjämning av en energi eller elektrisk laddning (hela vår psykiska struktur är ju av ”elektrisk” natur enligt Martinus) av samma art. Men liksom det inte behöver vara exakt samma elektroner som återupprättar balansen hos en joniserad atom, det räcker med att de är närbesläktade, t.ex. har samma ”spinn”, så krävs endast tillräckligt besläktade energier för att återställa balansen i avsändarens ”ödeselement”.
Den återvändande handlingen behöver alltså inte vara identisk med den avsända. Leverantören kan dessutom vara en annan än den ursprunglige mottagaren. Men den ”elektriska laddning” som representeras av intentionen bakom det vi mottar som livsupplevelse/förnimmelse måste alltså vara av samma natur som det vi själva en gång sänt ut.
Våra tankar, känslor och handlingar, dvs vårt avgivande och mottagande av energi, är alltså en fråga om förändringar i den elektriska balansen hos vårt medvetande och “ödeselement”. Det är samma natur- eller livslag, dvs lagen om “tilldragning och frånstötning”, som vi här kan se i såväl fysisk (fenomenet ”jonisering”) som i andlig aktion (fenomenet ”karma”). I bägge fallen handlar det alltså om elektricitetens lagar. Det är “mycket med det elektriska” som någon vis man eller kvinna sa i ett inspirerat ögonblick 😉 .
Vi har ju också enligt Martinus principen om “syndernas förlåtelse”(inte att förväxla med den kyrkligt-dogmatiska tolkningen av detta begrepp. Se hans symbol nr. 20 i symbolverket Den eviga världsbilden del 2. http://www.martinus.dk/sv/symbolerna/symboloeversikt/symbol-20/). Principen innebär, översatt till en modern språklig dräkt, att när vår psykiska konstitution – och därmed också vår ”aura”, dvs vårt psykiskt-elektriska fält eller utstrålning – inte längre är “på våglängd” med vissa “våglängder” som vi tidigare sänt ut eller avgivit uppstår i vårt elektriska fält eller ”aura” ett “beskydd” eller ”immunitet” mot vissa återvändande ödesenergier – helt analogt med att t.ex. en radioapparat, som inte längre är inställd på en viss frekvens eller våglängd, inte längre kan ”ta in” eller registrera den frekvensen eller våglängden.
Som bifogad fil får du också med detta mail en artikel med titeln Karma – en känslig historia som undertecknad skrev för några år sen till tidskriften Kosmos (tidskrift för Martinus Institut). Hoppas att den också kan hjälpa till att räta ut några frågetecken. Men om du vill tränga djupare in i ämnet måste du nog gå till Martinus egen litteratur, i första hand då huvudverket Livets Bog och det supplerande symbolverket Den eviga världsbilden. I det senare är symbol 15 (http://www.martinus.dk/sv/symbolerna/symboloeversikt/symbol-15/) och 16 i del 1 (http://www.martinus.dk/sv/symbolerna/symboloeversikt/symbol-16/) och symbol 18-25 (se länkar nedan) i del 2 av speciellt intresse för detta ämne.
http://www.martinus.dk/sv/symbolerna/symboloeversikt/symbol-18/
http://www.martinus.dk/sv/symbolerna/symboloeversikt/symbol-19/
http://www.martinus.dk/sv/symbolerna/symboloeversikt/symbol-20/
http://www.martinus.dk/sv/symbolerna/symboloeversikt/symbol-21/
http://www.martinus.dk/sv/symbolerna/symboloeversikt/symbol-22/
http://www.martinus.dk/sv/symbolerna/symboloeversikt/symbol-22a/
http://www.martinus.dk/sv/symbolerna/symboloeversikt/symbol-23/
http://www.martinus.dk/sv/symbolerna/symboloeversikt/symbol-24/
http://www.martinus.dk/sv/symbolerna/symboloeversikt/symbol-25/
Varma hälsningar
Olav Johansson