Svensk TV visade nyligen dokumentärfilmen “Hon kommer med vinden”. En film där två 7-åringar samt två 17-åringar berättar om hur det kändes när deras mammor respektive en storebror gick bort. Gemensamt för alla fyra är tankarna på vad som hänt den anhöriga efter bortgången. Alla har de en mer eller mindre klar förnimmelse och föreställning om att deras anhöriga lever vidare i en annan existensform. Ibland kan de känna deras närvaro mycket påtagligt. Känna att de finns där, trots att de varken kan ses eller höras. “Hon kommer med vinden”, som en av dem uttrycker sig.
Inte minst en av 7-åringarna har mycket bestämda föreställningar om den andliga tillvarons natur. Hon berättar målande och livfullt om “änglarnas värld”. Små barn står ju ofta den andliga världen närmare än många vuxna, eftersom de fysiska intrycken och den fysiska dagsmedvetenhetsupplevelsen ännu inte helt har tagit överhanden i deras medvetande. Även om barnet inte har några dagsmedvetna minnen av en andlig tillvaro, gör sig ändå denna tillvaro påmind i form av en rad undermedvetenhetsfunktioner. Något som bland annat tar sig uttryck i att barn i sin föreställningsvärld ofta inte är så bundna av de fysiska naturlagarna som de flesta vuxna. I sin fantasi och tanke kan de t.ex. många gånger låta materien formas av tanken – den skapelsemetod som, enligt Martinus, präglar de andliga världarna, eftersom den ”andliga materien” är av en så förfinad och föga förtätad form att den direkt lystrar tankens bud. Barn kan alltså ibland spontant ge uttryck för ”glimtar” av en högre kunskap, om än naturligtvis i en ointellektuell och mer eller mindre omedveten form.
En sådan “glimt” gav den ovan nämnda 7-åringen ett utmärkt exempel på i filmen då hon liknade livet vid en 8:a. “Livet är som en 8:a”, sa hon, och “döden” liknade hon vid “mittpunkten” på 8:an där linjerna möts. Där sker övergången från en tillvaro till en annan. Det tog en stund innan jag fattade hur genialisk den bilden egentligen är som symbol på livets kretslopp (se illustrationen).
Eftersom 8:an består av två cirklar som går in i varandra symboliserar den ju två kretslopp som är organiskt sammanflätade och bildar en helhet. Och det är ju just så som vår tillvaro formar sig så länge vi är underkastade den fysiska reinkarnationen eller återfödelsen. 8:ans ena halva eller cirkel symboliserar det fysiska livets kretslopp som ju består av följande fyra stadier eller “årstider”: barndom, ungdom, mandom och ålderdom (som motsvaras av vinter, vår, sommar och höst i det fysiska årskretsloppet). Men som 8:ans utseende visar är detta kretslopp förbundet med ett annat som det övergår i efter att ha passerat en “gräns” eller “skärningslinje” (8:ans “mittpunkt” eller “döden”). Detta andra kretslopp är det andliga livets kretslopp som vi måste fullborda innan vi föds på nytt på det fysiska planet. Som illustrationen visar består också detta kretslopp av fyra huvudstadier: det riktiga människoriket, visdomsriket, den gudomliga världen och salighetsriket. Detta är de “årstider” eller upplevelseformer som den andliga tillvaron erbjuder oss (“mellantillståndet”, som Martinus kallar det, kan inte hänföras till den egentliga andliga världen, eftersom detta tillstånd är ett övergångs- och gränsområde mellan den fysiska och den andliga världen. Ett gränsområde där individerna visserligen saknar en fysisk organism, men icke desto mindre behärskas av sitt fysiska vanemedvetande).
Upplevelserna i salighetsriket (minnen från tidigare liv i form av det Martinus kallar “guldkopior”) befordrar den automatiska process som leder till en ny fysisk inkarnation. När denna inträffar passeras alltså 8:ans “mittpunkt” eller “skärningslinje” på nytt, men nu i form av en “födelse”. “Födelse” och “död” sammanfaller alltså och blir på en viss punkt till identiska processer. Men detta är ju helt i överensstämmelse med vad Martinus säger om att varje “födelse” också samtidigt är en “död” och omvänt. “Födelsen” hit till det fysiska planet är en “död” från det andliga planet, och den fysiska “döden” är en “födelse” in på det andliga planet. I framtidens världskultur där odödlighetsmedvetandet blivit en självklarhet kommer man därför inte att använda begreppen “födelse” och “död” som ett motsatspar. Dessa båda processer kommer istället, enligt Martinus, att kallas för “födelse nr. 1” och “födelse nr. 2”. Därmed markerar man livets oförgänglighet och att “döden” i realiteten också är en “födelse”.
8:an är alltså en genial symbol på odödligheten och reinkarnationen. Det är också en händelse som ser ut som en tanke att den liggande 8:an i matematiken blivit en symbol för oändligheten (därför har 8:an här tecknats liggande). Odödligheten är ju nämligen detsamma som oändligheten i tid, dvs evigheten. Som Martinus visar i Livets Bog del 3 (stycke 1010-1050) är det matematiska talsystemet ett genialt uttryck för livets kosmiska lagar. Det uttrycker i själva verket en genialitet som människan inte alls kan förstå vidden och djupet av, så länge hon är kosmiskt “död” eller medvetslös. Detsamma verkar vara fallet med 8:an som oändlighetssymbol.
Publicerad i tidskriften Kosmos nr. 2-1985