Paradis – en princip med sex variationer

“Paradis, park eller trädgård, härstammar från det persiska ordet pairidaeza (persiska: پردیس, pardis), i bestämd form Paradiset, och är ett namn på en idealiserad plats vars existens är positiv, harmonisk och tidlös och där bara fred, välstånd och lycka finns. Paradiset är en plats för tillfredsställelse, men inte nödvändigtvis ett land av lyx och sysslolöshet. Beteckningen paradis förekom som ett begrepp för persernas vackra trädgårdar kring profeten Zarathustras tid (1000-500 f.kr). I eskatologiska sammanhang ses paradiset som en hemvist för de döda som levt ett liv i godhet. Det beskrivs som det slutliga målet och förverkligandet av människans djupaste längtan, ett tillstånd av högsta och slutgiltig lycka.” (https://sv.wikipedia.org/wiki/Paradis).

Finns det ett paradisiskt tillstånd som innebär förverkligandet av människans djupaste längtan efter fred, harmoni och lycka? Det gör det, visar Martinus, men det finns däremot inget ”slutgiltigt” paradis. I denna artikel ska vi titta lite närmare på vilken betydelse paradisbegreppet har hos Martinus.

Hos de religioner som har föreställningar om paradiset beskrivs det som ett slutgiltigt mål och tillstånd, men Martinus visar att ett slutgiltigt paradis skulle innebära livsupplevelsens upphörande, eftersom all livsupplevelse är baserad på hunger- och mättnadsprincipen. Lösningen på det eviga livets, eller rättare sagt den eviga livsupplevelsens, gåta är att varje hunger leder till en mättnad och att varje mättnad skapar en ny hunger. Det är garantin för att livet evigt förnyar sig självt. Han förklarar vidare att det han kallar ”det kosmiska spiralkretsloppet” har sex olika riken, som alla innehåller en manifestation av ”paradisprincipen” och en ”utdrivningsprincip” ur detta paradis, som i sin tur är förutsättningen för resan mot nästa rike och dess paradiskulmination (se hans symbol nr. 36 i del 4 av hans symbolverk Den eviga världsbilden).

”Utdrivningen” ur paradiset känner vi från Bibelns berättelse om Adam och Eva och hur de blev utdrivna ur paradiset därför att de åt av den där ”förbjudna frukten”. Det är en berättelse för individer som bara är mottagliga för berättelser framställda i en dramatiserad sagoform. Kosmiskt sett handlar den berättelsen egentligen om övergången från växtriket till djurriket i spiralkretsloppet, där den tidigare ”dubbelpoliga” individen omvandlas till ett ”enpoligt” väsen, dvs. till man och kvinna.

Martinus framhåller som sagt att varje rike i detta kretslopp har sin egen ”utdrivningszon”, men i spiralens högre världar är denna utdrivning inte alls förbunden med någon dramatik eller något lidande, utan enbart baserad på en tilltagande mättnad av de speciella manifestationsformerna i varje rike, som skapar en längtan efter förnyelse i upplevelsen.

”Utdrivningen” ur djurriket

Det är bara i ”utdrivningen” från det rike där vi nu befinner oss, alltså djurriket, som denna process antar dramatiska och lidandebefordrande former därför att här äger den största vändpunkten i hela spiralkretsloppet rum: förvandlingen från själviskhet till osjälviskhet. Det är en 180 graders förvandling i mentaliteten som just därför inte kan ske smärtfritt. Djurriket och själviskheten släpper inte sitt grepp så lätt. Men längtan efter ett liv i fred och harmoni tillväxer ju mer smärtan tilltar och därför kan man säga att utgången är given. ”Den dräpande principen” går alltså på så sätt ”havande” med sin egen motsats. Ju mer den praktiseras, desto snabbare närmar vi oss det tillstånd som är den livgivande principens domän.

Martinus beskriver som nämnt att det kosmiska spiralkretsloppet består av sex olika riken. Vart och ett av dessa riken är dominerat av en av de sex ”kosmiska grundenergier”, som han grundligt analyserat i avsnittet om ”kosmisk kemi” i del 2 och 3 av sitt huvudverk Livets Bog (se också symbol 12 i hans symbolverk Den eviga världsbilden). Djurriket är dominerat av den grundenergi som han kallar tyngd- eller explosionsenergin, som fysiskt sett är detsamma som eldens eller värmens energi. Kosmiskt sett är allt dräpande och allt våld uttryck för obalanserade tyngdenergireaktioner, dvs ett mentalt tillstånd som kännetecknas av den explosiva tyngdenergins okultiverade herravälde på känslo- och intellektualitetsenergiernas bekostnad. Men ”våld föder våld” enligt den kosmiska lagen om sådd och skörd. Den som i sitt sätt att vara sår våld, får också skörda våld. Att skörda våld är detsamma som att uppleva lidandeerfarenheter, vilket i sin tur utvecklar just den felande känsloenergin hos individen. När denna har blivit tillräckligt utvecklad, är tyngdenergin definitivt “bunden”, dvs den kan inte längre komma till explosiva och obalanserade utbrott.

”Karmageddon” eller ”invigningen i mörkret”

Vi befinner oss just nu i ett sista starkt uppblossande av den dräpande principen. Strax innan en låga slocknar flammar den upp starkt. Men hur våldsamma uttryck detta än tar sig i våra dagar, så kan vi – med hjälp av Martinus analyser – förstå att det i själva verket är dess dödskamp som vi bevittnar. I Uppenbarelseboken 16:16 i Nya Testamentet i Bibeln kan vi läsa om ”Armageddon”, som beskrivs som platsen för det krig som kommer att göra slut på krigen. När dessa rader skrivs så har USA:s president Joe Biden just uttalat att risken är större än kanske någonsin tidigare att vi nu står inför detta ”Armageddon”. Kosmiskt sett kan man kalla det ”Karmageddon”, eftersom det handlar om en karmaskörd mänskligheten har samlat ihop till under lång tid (se Martinus symbol nr. 25 och förklaringen till den i Den eviga världsbilden).

Martinus beskriver också världssituationen just nu som en ”invigning i mörkret” (se symbol 19 och förklaringen till den i Den eviga världsbilden), som i sin tur är en förutsättning för vår kommande ”invigning i ljuset”. Att vi på vår kosmiska resa är på väg mot ljuset och paradiset är också kretsloppets lagar en garant för. Varje kretslopp är en rörelse mellan två kulminerande kontraster, som vi kan se i t.ex. dygnets och årets kretslopp. Över dessa kretslopp och dess olika kontrasterande tillstånd har vi ju en annan överblick, som gör att vi aldrig skulle komma på tanken att natten eller vintern kommer att vara för evigt. Vissa människor säger t.ex. ”det har alltid varit krig och det kommer alltid att vara krig” eller ”människan har alltid varit egoistisk och kommer alltid att vara egoistisk”. Men man hör aldrig samma människor säga ”det har alltid varit natt och det kommer alltid att vara natt” eller ”det har alltid varit vinter och det kommer alltid att vara vinter”. Varför? Jo, naturligtvis därför att när det gäller dygnets och årets kretslopp har vi alla en på självupplevelse grundad insikt i att natt avlöses av morgon och dag och vinter av vår och sommar. Så är det också i det kosmiska spiralkretsloppet, förklarar Martinus, men när det gäller detta betydligt större kretslopp saknar vi ju ännu den överblick som vi har över dygnets och årets kretslopp.

”Paradisets” skapelse på jorden är en andlig naturlag

Den ovan nämnda invigningen i mörkret skapar således en stark längtan efter ett annat liv i en värld fri från krig och förtryck, en värld utan svält och livsunderminerande fattigdom och en värld där människan också kan leva i harmoni med naturen och planeten. En sådan längtan eller önskan representerar i människans medvetande ett utsändande av energi. Och eftersom energi, enligt den av Martinus beskrivna universella lagen för rörelse, bara kan röra sig i kretslopp, så går varje naturlig önskan förr eller senare – i detta livet eller i ett kommande – i uppfyllelse. Energikretsloppet är inte fullbordat innan denna uppfyllelse ägt rum. Eller som Martinus skriver:

Alla otillfredsställda önskningar och all ouppfylld längtan eller varje form av otillfredsställd mental hunger utgör därför de oslitbara trådar och band som efter den fysiska organismens undergång sammanbinder väsendets nuvarande tillvaro med en framtida fortsatt upplevelse av livet. (Livets Bog, del 3, stycke 716).

Att vi en gång kommer att skapa ett paradis på jorden är alltså livets andliga naturlagar en garanti för. En andlig ”försmak” av detta jordiska paradis kan vi också få när vi befinner oss på det andliga planet mellan de fysiska inkarnationerna, där vi alla kan uppleva ett individuellt paradis baserat på vår andliga utvecklingsnivå och våra intressen. Martinus menar t.ex. att om man har ett intresse för sociala framtidsvisioner, så kan man när man är på det andliga planet besöka världar där denna utveckling har hunnit längre än här på jorden. Det kan vi sedan i sin tur bära med oss som en inspiration in i nästa fysiska inkarnation, även om vi naturligtvis inte kan erinra oss några detaljer från dessa andliga upplevelser (se t.ex. den nyutgivna boken Genom döden, som innehåller samlade texter av Martinus om detta ämne, samt också den av hans små böcker som har titeln Vägen till paradiset).

Martinus menar att inom 3000 år har alla våra paradisdrömmar blivit till verklighet här på det jordiska fysiska planet. Då har nämligen både jordklotet och vi som dess ”hjärnceller” inträtt i nästa rike i det kosmiska spiralkretsloppet; det rike som han kallar ”det riktiga människoriket”, som är samma rike som Kristus enligt Bibeln kallar ”himmelriket”. Där har vi alla ”kosmiskt medvetande” eller ”Kristus-medvetande”. Men redan innan vi har kommit så långt i utvecklingen kommer vi att uppleva fantastiska förändringar i världen. Mer om det kan den intresserade läsa i kapitel 4 i Livets Bog, del 1, och i Symbol nr 26 i Den eviga världsbilden, del 2.

En kort ”hint” om vad Martinus skriver om de stora förändringar som nu väntar i världen ger också detta citat från hans 87-årstal 1977 (publicerat i tidskriften Kosmos nr. 7/2009):

Hur var det med Hitler-krigen? Det var ju domedag och det kommer mer domedag, den är inte så långt borta. Men under nästa århundrade kommer det att se helt annorlunda ut. Då kommer människorna att vara mycket upptagna med att omskapa världen. Stormakterna har mist sin makt och man kommer att förbjuda krig. Det blir förbjudet när man blir klar över det sinnessjuka i krigen…

Stormakterna kommer att försvinna, och det kommer att bildas en gemensam överhöghet och en gemensam världspolis. Det kommer inte en världsregering precis med detsamma, men det kommer en världsöverhet. Det kommer att bli en annan fördelning av värdena runt om i världen, när värdena kommer under kontroll. Det kommer inte att fortsätta med att vara de stora anhopningar av värdena som i dag, där några få människor äger oljan och några andra äger en massa andra värden. Stora koncerner äger kolossala områden och de sitter och begär pengar och tjänar pengar och åter pengar, medan många människor skall arbeta och slita för det dagliga brödet, vilket de inte skulle behöva. Världen är så ofantligt rik att det kan bli en levnadsstandard för hela mänskligheten, som är högre än man kan föreställa sig en välbärgad mans levnadsstandard i dag. Det kommer att finnas rikligt åt alla.

Samma inspirerande framtidsvision uttryckte den franske författaren Victor Hugo (1802- 1885) på följande sätt:

Under loppet av 2000-talet kommer krigen upphöra, nationsgränser upphävas, dogmer dö ut och människan leva med himmelskt hopp.

Citat från Martinus bok Vägen till paradiset kapitel 38:

Önskedrömmarnas verklighetsvärld, väsendenas paradis eller livets solskensnejder och hemort

Då väsendena i de fysiska jordeliven till övervägande del lever i en mörkertillvaro och måste kämpa med många besvärliga företeelser för att kunna upprätthålla sin fysiska tillvaro, leder detta som förut omtalats till önskedrömmar om en idealtillvaro, där de inte behöver kämpa med lidanden och besvärligheter, så som fallet är på det fysiska planet. Drömmarna består av tankar som byggts upp i andlig materia och kan i regel inte tillsvidare upplevas av väsendena på det fysiska planet eftersom dessa ännu inte är så utvecklade att de förmår uppfylla de betingelser som krävs för att dessa drömmar eller önskade tillvaroformer skall kunna förverkligas på detta plan. Vi kan alltså här se hur gudomligt utformade universums livslagar är i sin kulminerande visdom och kärlek, i och med att väsendena får möjlighet till vilopauser i anknytning till den fysiska tillvaron. I dessa pauser är de helt befriade från sina fysiska ödens besvärligheter, lidande, bekymmer och ofrid. På så sätt kan de helt ägna sig åt sina önskedrömmar och uppleva dessa som realistisk verklighet på det andliga planet, helt oberoende av vilket utvecklingssteg, vilken begåvning, vilken grad av logiskt tänkande och skapande de än har nått fram till på det fysiska planet Deras önskedrömmar kan blott formas av det allra högsta som de är i stånd att tänka eller uppfatta på det särskilda utvecklingssteg som de representerar. Men att få en sådan dröm eller önsketillvaro förverkligad på det fysiska planet betyder i regel oöverstigliga hinder för dessa väsen, eftersom den fysiska materien inte automatiskt lystrar till tanken. Det krävs därför i allmänhet både pengar och andra människors medverkan eller arbetskraft, om man vill se sin önsketillvaro förverkligad. Det är därför människorna lever i otillfredsställda begär med ty åtföljande besvikelser, bekymmer och besvärligheter, som gör deras öde eller fysiska tillvaro olycklig. Att få idealtillvaron förverkligad på det fysiska planet kan därför ta mycket lång tid, ja så lång tid att det ibland behövs flera liv, innan hindren övervunnits och väsendet kan uppleva det fysiska förverkligandet av denna idealtillvaro. Men härigenom blir det ju gudomligt, att människorna kan uppleva sin idealtillvaro på det andliga planet, långt innan de kan uppleva den på det fysiska planet. Och det är detta som sker, när väsendet dör ifrån sin fysiska tillvaro och befrias från sin fysiska organism. Därmed har det blivit befriat från det livsvillkor som det var att operera med den tunga fysiska materien. Nu skall det endast uppleva och skapa i den andliga materia som just lystrar till tanken. Därför kan väsendet här uppleva allt som det är i stånd att tänka sig på det steg det tillhör. Och då det i skärselden har befriats från den del av sina förnimmelseorgan, varigenom besvikelser, sorger, bekymmer, avundsjuka, nedstämdhet, bitterhet och vrede eller kort sagt allt dåligt humör kan upplevas, så kan det nu endast uppleva glädje eller ett strålande humör på det andliga planet, då ju allt här sker helt enligt önskan. Och då hela denna sfär blott är befolkad av väsen på samma våglängdsområde, vilket vill säga väsen som på liknande sätt befriats från mörka och trista tankearter, blir tillvaron här således till ett liv bland kärleksfulla vänner i ljus och glädje. Väsendet upplever därför här önskedrömmarnas förverkligande, paradiset eller livets solskensnejder och hemort.

Publicerad i tidskriften Kosmos nr. 1/2023