Världen aktuellt – Sida 24

Var kom vattnet på jorden ifrån? En populär teori har ju varit att jorden i solsystemets barndom bombarderades av vattenbärande kometer, men nu anser sig forskarna ha fått bevis för att det i jordens inre – i inkapslad form i ett mineral som lystrar till namnet ringwoodite – finns ett enormt vattenmagasin, som tros innehålla omkring tre gånger så mycket vatten som oceanerna uppe på klotytan, och nu lanseras därför en ny teori eller hypotes som går ut på att det vatten som idag fyller våra oceaner uppe på jordytan också ursprungligen kommer från detta planetens eget inre “vattenmagasin”. Se t.ex. denna artikel och detta videoklipp.

Detta är intressant, eftersom det ju också styrker teorin om att jorden är en levande organism i princip analog med vår egen. Vårt blod bildas ju också “inkapslat” i ett mineral eller det vi kallar benmärgen, och enligt Martinus är ju vattnet jordorganismens “blod” (en annan intressant parallell i det sammanhanget är ju att människans blod innehåller samma saltkoncentration och samma halter av övriga mineraler och spårämnen som havsvattnet).

Illustration av den vattenfyllda Ringwoodite-zonen på 410 till 660 kilometers djup under jordytan. (© Kathy Mather)

Martinus beskriver också vattnets tillkomsthistoria på vårt klot som en inre process och en gradvis förvandling till den livgivande vätska den idag utgör. Citat:

Denna solkropp avkyls mer och mer på grund av ”känsloenergin” och börjar få detaljer i kraft av ”instinktenergin”. Det blir atmosfär kring detta klot. Luft och vatten uppstår. Dessa företeelser är visserligen fortfarande giftiga; de är inte ägnade för ett högre medvetandeliv, men efter hand övervinner de levande väsendenas ”instinktenergi” eller kosmiska ”C-vetande” alla besvärande detaljer. De giftiga företeelserna avskiljs, och det kristallklara vattnet uppstår, som senare skulle betyda livsrum för de allra första formerna av det dagsmedvetna livets inträngande på jordklotet. Det kosmiska C-vetandet eller ”instinktfunktionen” bryter fram ännu starkare. Kristalliseringen börjar, mineralriket uppstår och därefter växtriket.. (Artiklar 1945-1972 stycke 20.2. Kan också läsas på nätet på danska. Artikelsamling I, Den mentala treenigheten stycke 20.2) .

Av detta citat kan man utläsa att luft och vatten uppstod mycket tidigt i jordens avkylningsprocess, ja redan innan kristalliseringen och mineralriket formades, men på detta tidiga stadium var de delvis giftiga och inte ägnade för att vara medium för ett högre medvetenhetsliv. Men däremot verkar vattnet och atmosfären, som framgår av det Martinus här skriver, under denna tidiga fas ha spelat en mycket viktig roll i klotets avkylningsprocess, som ju i sin tur var betingelsen för att ett högre medvetenhetsliv senare skulle kunna uppstå och utvecklas här.

Att vatten är en på många sätt märklig materia framgår av följande sammanställning som jag citerar från en text som Brage Norin (svensk doktor i teoretisk fysik) skrivit:

Vatten skapelsens underverk

* Nästan alla vätskor blir lättare när temperaturen stiger. Vatten är ett utomordentligt märkligt undantag. Värms vatten från noll grader blir vattnet först tyngre! Vid +4 grader är vattnet som tyngst och sjunker till botten. Värms vattnet ytterligare blir det lättare och stiger till ytan. Denna otroliga egenskap hos vattnet stabiliserar temperaturen nära botten i alla hav och sjöar. Utan denna mirakelegenskap hos vattnet, hade nästan inga livsformer som existerar på jordens yta uppkommit.

* Nästan alla vätskor blir tyngre när de kyls ner och stelnar – övergår i fast form. Vatten är ett mycket märkligt undantag. Vatten som fryser till is blir lättare och flyter ovanpå (!) vattnet. Om inte isen flöt på vattnet hade liv på jorden inte existerat.

* Vatten har en fullständigt enastående förmåga att leda värme och att lagra värmeenergi. Dessa unika egenskaper gör att vattnet på jorden kan lagra väldiga mängder energi, trots att temperaturen bara varierar mellan noll och cirka 25 grader. Vattnet kan därigenom stabilisera hela jordens klimat – både i hav och på land. Vattnets förmåga att skapa ett stabilt klimat är avgörande för alla fantastiska variationer av liv som utvecklats på jorden .

* Vattnets ångbildning kräver en nästan ofattbar mängd energi. Ingen annan vätska kan mäta sig med vatten. Att förånga vatten är extremt energikrävande. Temperaturregleringen hos alla kallblodiga och varmblodiga djur, hade varit omöjlig utan denna egenskap hos vattnet. Krokodilen andas med öppen mun för att reglera temperaturen. Kängurun slickar sina framben för att de tunna blodkärlen ska kunna kyla ner kroppen när saliven förångas. Människan svettas. Vattnets unika förmåga att kyla när det förångas har haft stor betydelse för livets utveckling.

* Vattnets förångning skapar även regncykeln på jorden. Landmassorna duschas regelbundet av regn, som bildas av det förångade vattnet. Vid förångningen från de salta haven avskiljs saltet och nederbörden blir till sötvatten. Nästan allt liv som skapats på jorden är beroende av detta vatten – livets dryck. Vattnets förångning och ångans kondensation till nederbörd har varit helt avgörande för nästan alla livsformer på land som utvecklats på vår planet”.

Förbindelseledet mellan den strålformiga och den fasta materien

I detta sammanhang är det också intressant att notera att Martinus i boken Bisättning skriver:

Om man tror att en organisk kropp genast efter döden berövas sina organiska, fysiskt medvetna mikroindivider, då är man offer för ett mycket stort misstag. Så länge det ännu finns fuktighet kvar i liket, finns där också organiskt, fysiskt medvetna mikroindivider… (Bisättning kapitel 93. Min fetstilsmarkering).

Det är just klotkroppar Martinus skriver om i detta sammanhang (fast principen gäller givetvis också vår typ av kroppar). ”Fuktigheten” eller den flytande materieformen är alltså kosmiskt sett förbindelseledet mellan den strålformiga (andliga) och den fasta fysiska materien, eftersom vatten och en del andra vätskor har förmågan att leda elektricitet. Och medvetandet och livskraften är, som Martinus påvisar, av elektrisk natur. I en fysisk kropp som är helt förtorkad eller mineraliserad finns alltså inte längre något medium som kan leda eller fortplanta medvetandet och livskraften till den i sig ”döda” eller livlösa fasta fysiska materien. Det den biologiska vetenskapen kallar “liv” är ur den andliga vetenskapens perspektiv fysisk materia som är genomträngd eller “besatt” av strålformig eller andlig materia – med vattnet eller den flytande materieformen som mellanled eller förbindelselänk.

Fler vattenfyllda världar

En annan intressant ny upptäckt när det gäller klot i vårt solsystem som innehåller vattenoceaner är att nya forskningsrön tyder på att solsystemets största måne Ganymedes (som är en av Jupiters inre eller s.k. galileiska månar) har flera lager av stora vattenoceaner, som kan vara upp till 800 km djupa (!), under sin isiga yta, vilket skulle kunna innebära att denna måne – som är något mindre än planeten Mars – härbärgerar upp till 25 gånger så mycket vatten som Tellus gör! Se http://rt.com/news/156648-ganymede-moon-layered-oceans/

Det skulle, om det stämmer, betyda att Ganymedes också innehåller mer vatten än Saturnus-månen Titan (solsystemets näst största måne som är praktiskt taget lika stor som Ganymedes), som enligt forskarnas beräkningar i sin underjordiska globala vattenocean innehåller upp till 11 gånger så mycket vatten som vår egen planet gör, och därför tidigare troddes vara det mest vattenrika klotet i solsystemet (se denna länk). Ja, det är mycket vi och forskningen ännu inte förstår om de levande organismer vi kallar klot och planeter. Vi har ännu bara börjat skrapa lite uppe på ytan…

Ps. Rymdforskarnas favorithypotes när det gäller källan till vattnet på jorden har som sagt länge varit att det blivit transporterat hit av vattenbärande kometer. Därför har en av huvuduppgifterna för den europeiska rymdflygstyrelsen ESA:s egen kometsond Rosetta och dess kometlandare Philae, som nyligen landade på kometen 67P/Churyumov-Gerasimenko, varit att analysera kometens vatten för att se om det är av samma art som det vatten som fyller våra jordiska hav, floder och sjöar. Nu rapporterar dock ESA-forskarna i en artikel i tidskriften Science att deras analyser visar att så inte är fallet. Kometens vatten innehåller tre gånger så mycket av väteisotopen deuterium som vattnet på jorden, och därför konkluderar man att det inte kan vara ursprunget eller upphovet till vattnet på vår planet. Nu sätter en del av dessa forskare sitt hopp till vattenbärande asteroider istället som svar på gåtan var jordens vatten kommer ifrån. Men det har ju, som framgår av artikeln ovan, i år också gjorts ett annat spännande fynd som kanske kan ge lösningen på gåtan eller för att citera ett uttalande om detta fynd av professor Joseph Smyth vid University of Colorado:

– Det visar att vatten är en grundläggande del av jorden och inte har lagts till senare från kometer… Fyndet tyder på att vatten kanske kontrollerar jordens inre processer precis som det kontrollerar processerna på ytan, och att vattenplaneter som jorden kan vara vanliga i vår galax (http://www.bbc.com/news/science-environment-26553115).

Åtminstone dessa fyra Jupiter- och Saturnusmånar bär också på en vattenfylld interiör, menar planetforskarna idag. Man har också indikationer på att ytterligare några planeter, dvärgplaneter och månar i det yttre solsystemet är ”vattenbärare”. (Källa: NASA/JPL/Space Science Institute – © Ted Stryk).

Publicerad i tidskriften Kosmos nr. 1-2015.

Se ev. också dessa artiklar som har med olika aspekter av utforskningen av vårt solsystem att göra: