Lars-Erik Björklund vid Linköpings universitet i Sverige har i en avhandling om ämnet intuition och erfarenhet visat att det faktiskt finns belägg för att intuition och erfarenhet har med varandra att göra. Han har gått igenom olika slags forskning som gjorts kring detta ämne, och skriver bl.a. om en intressant upptäckt som neuroforskare för några år sedan gjorde angående vår hjärna, som visar att hjärnan har dubbla system för att ta emot och analysera intryck – ett medvetet och ett omedvetet. Det är enligt dessa forskningsresultat i det omedvetna som våra intryck sparas och jämförs med tidigare intryck och där görs också värderingen av om resultatet av en tidigare erfarenhet blev bra eller dåligt. Ju fler variationer av varje intryck desto större och mer nyanserad erfarenhetsbank och därav följande bättre intuition, är Björklunds kanske viktigaste slutsats i avhandlingen.
Detta stämmer i princip utmärkt med Martinus analyser av intuitionens natur och utveckling. I Livets Bok 6 stycke 2194 kan man t.ex. läsa:
”Intuitionen är således en förmåga, i kraft av vilken ett visst område av uppsamlat forsknings- eller iakttagelsematerial i väsendets inre organiska struktur blir utarbetat till konkret vetande i form av färdiga facit eller idéer. I givna situationer, när betingelserna därför är för handen, blir detta vetande, likaså av intuitionsförmågan, från väsendets inre frambragt till dess vakna dagsmedvetande. Intuitionsförmågan är sålunda i verkligheten en automatisk analyseringsförmåga.”
Fast Martinus visar att ”det omedvetna” eller icke dagsmedvetna området av vårt medvetande är oerhört mycket större än dagens neuroforskare räknar med, eftersom det också omfattar erfarenhetsmaterial som går långt utöver individens nuvarande inkarnations och hjärnas gränser. Att intuitionen, som Martinus skriver, är en ”automatisk analyseringsförmåga” betyder alltså att den är en analyseringsförmåga på det han kallar ”C-stadiet”. Det är just därför den ger “facit” utan föregående uträkning. Men för att en förmåga ska kunna bli till ”C-vetande” måste den först ha varit ”A-vetande” och ”B-vetande”, vilket alltså betyder att den som ”C-vetande” betraktad står i skuld till många tidigare inkarnationers erfarenhetsinsamlande.
Källa: LIU-nytt – nyheter från Linköpings universitet 2008-06-26.
Publicerad i tidskriften Kosmos nr. 5-2009.