Fråga om “spökerier”

Fråga: Jag bor i ett gammalt torp. Här har varit så genomträngande kallt om vintrarna. Katten har reagerat, på något som jag inte hört, känt eller sett, och rest ragg samt fräst så hon skrämt mej. Har en mycket liten  akvarell tavla som inte får sitta uppe… den åker ner så fort jag sätter upp den. Ja, små saker som hände utan förklaring.
Jag ber om hjälp och beskydd,  jag har varit förfärligt mörkrädd i hela mitt liv.
Förra vintern konsulterade jag en kvinna som kan se och höra sådant jag bett om att slippa se och höra.
Denna vinter är det fortfarande kallt i torpet men inte genomträngande kallt.
Termometern visar ungefär samma temperatur.
Katten har inte reagerat på något liknande sätt denna vinter.
Kan det finnas energier som genererar fysisk kyla, här på jorden? Jag har inte någonsin velat hålla på med ockultism, jag är oerhört rädd för konsekvenserna.
Mina troende vänner har sina teser om detta fenomen. Jag kan inte tro, jag vet att jorden är till för alla, inte enbart för en klick troende människor.. Men denna genomträngande kyla… har Martinus skrivit något om sådant som våra sinnen inte kan registrera men tydligen förnimma.

Svar: Den energi som genererar fysisk kyla är känsloenergin och känsloenergin är, som Martinus förklarar det, den förtätande eller materialiserande energin. Jag tror att det du och katten upplevt på platsen där ni bor orsakas av psykiskt-elektriska automatfunktioner eller fält som varit bundna till denna plats sen förmodligen lång tid tillbaka (det är därför de oftast inträffar i gamla hus). Martinus liknar det vid en slags psykiska “lik”, som inte längre är besjälade, men som efterlämnade elektriska fält kan vara knutna till en viss plats. Citat från det han sa om det på ett föredrag:

Personen är inte själv i det, utan detta medvetandeskikt kan fortsätta att gå igen. Det är ju ett elektriskt fenomen som kan fortsätta i flera hundra år, i 400–500 år, och som beror på de vanerörelser som vederbörande har varit mest koncentrerad på. Om man är van att göra samma sak under en längre tid, om man gör samma rörelse varje dygn, om man går fram och tillbaka på samma ställe, så bildas ett helt system som så att säga kan ge liv åt sig självt. (https://www.martinus.dk/sv/tt/index.php?bog=66&stk=91&pkt=3)

Allt vi gör efterlämnar spår. Också i den psykiska materien (som, sett från den “tekniska” sidan, är detsamma som elektriska fält). Om man vet om det är det inget man behöver vara rädd för eller känna sig hotad av, men det kan förstås upplevas obehagligt. Om man har den upplevelsen ger ju Martinus rådet att man kan be. Vi är alltid omgivna av andliga väsen som fungerar som “tjänande andar”, som han uttryckte det, och som kan höra alla våra böner, och även om de inte kan förändra vår karma, så kan de avlägsna fruktan från vårt sinne. Som någon har sagt: “det är inte hur man har det, utan hur man tar det”. Där kan ju bönen vara till oerhört stor hjälp!
Men som jag tolkar det du skriver så är situationen i ert hem nu mer harmonisk, eftersom inte heller katten längre reagerar på samma sätt som tidigare. Djur har ju mer av det Martinus kallar “lågpsykiska förmågor”, som gör att de kan se och höra saker som ofta undgår oss, eftersom dessa förmågor är mer degenererade hos oss. Jag vet det också därför att vi har en katt här hemma, som har något som liknar en telepatisk förbindelse med speciellt min fru (kanske därför att hon är den som alltid ger honom “kattgodis” när hon kommer hem 😻 ). Han känner t.ex alltid på sig när hon ska komma hem från jobbet, och då möter han upp henne vid dörren. Ett tag i början av vårt samliv med honom, så tänkte jag att det kanske beror på att han kan höra ljudet av hissen i trapphuset (vi bor högst upp i huset på 7:e våningen), men jag upptäckte snart att han reagerade bara på det ljudet när det var hon som kom i hissen – som om han visste att nu kommer hon. Hissen kör ju annars massor av gånger upp och ned i huset under en dag, men det reagerar han normalt inte på.
Hoppas att det jag skrivit här kan vara till någon hjälp och återkom gärna om du har fler frågor.
Allt Gott-hälsningar
Olav