Fråga: Träffade på Martinus tankar redan på 80-talet, men har först nyligen börjat läsa TT på allvar. Mina frågor kan då handla lika mycket om innehållet i sig som varför det är framställt på just det sätt det är. Således är ofta VARFÖR ett viktigt spörsmål för mig.
Låt mig därför börja med följande: Efter att jag kommit en bra bit in i band 2 av Livets Bog så insåg jag plötsligt att jag nog borde läsa småboken Logik först. Det som då slog mig var att han redan i de inledande kapitlen är ytterst kritisk till såväl de etablerade religionerna som till den gängse vetenskapen i allmänhet och vetenskapsmän i synnerhet. Kan du då förklara varför Martinus fann det nödvändigt att skriva en helt egen bok om ämnet Logik, samtidigt som han förefaller att “idiotförklara” alla som har en annan uppfattning om ordets betydelse än han själv. Ser med stort intresse fram emot ditt svar!
Svar: Tack för dina frågor! Nu vet jag ju förstås inte exakt vad du syftar på när du skriver att Martinus i boken Logik “är ytterst kritisk till såväl de etablerade religionerna som till den gängse vetenskapen i allmänhet och vetenskapsmän i synnerhet”.
Vad Martinus gör i Logik handlar, menar jag, inte om en kritik mot naturvetenskapen som sådan. Jag tror kanske att du får en annan bild av det om du läser följande citat om ämnet från två andra ställen i hans litteratur:
När vi här nämner dessa fakta, är det naturligtvis inte för att kritisera eller göra några invändningar mot den jordiska vetenskapen, det är tvärtom endast för att påvisa dess kommande andliga kursändring. Att endast känna till jordens eller livets materievärde är en lika ofullständig kunskap som den man har om en bok som man inte kan läsa. Liksom bokens pappersvärde inte kan leda in till dess andliga djup, så kan inte heller kunskapen om världens materievärde, dess mått och vikt, föra forskaren in i själva livets verkliga analys utan endast in i materiens omätbara djup och labyrinter.
Den jordiska vetenskapen, som är begynnelsen till den heliga anden eller det medvetandeskikt, genom vilket Gud blir synlig eller livets odödlighet blir till faktum, håller nu på att slutföra uppenbarandet av materiens beskaffenhet eller alla sådana analyser som uttrycks i mått, vikt och hastigheter. Den har, för sin förvånade samtid, på ett underbart sätt kastat en ljusstråle tvärs över materiens stora bälte, ända från vintergatans omätliga stjärnhopar i makrokosmos till atomernas, elektronernas och ännu mindre partiklars lysande stjärnhopar eller våglängder i mikrokosmos. ” (Bisättning, kapitel 27).
Av de gryende andliga manifestationerna har den som i dagligt tal benämns “vetenskap” det största intresset för inledningen, och vi kommer därför att här och senare i detta kapitel dröja något vid denna.
Eftersom vetenskapen utgör den första begynnande kunskapen om världsalltet och tillvaron, blir den den kosmiska eller andliga världens periferi. Den är det gryende kosmiska medvetandet. Den är den friska sjöluften i närheten av havet. Den moderna vetenskapen är alltså i själva verket ett orubbligt bevis för jordmänsklighetens förandligande. Tag bort vetenskapen från dess medvetande, och kvar blir blott ett primitivt djurmedvetande, mottagligt endast för grov påverkan. Det skulle enbart representera väsen som omöjligt kunde uppfatta det klara ljuset från en skriven bok eller det språk ett genialt konstverk talar, som omöjligt kunde binda de materiella krafterna genom motorer och andra maskiner, genom kommunikationsmedel till lands och sjöss, genom luften och under vattnet, väsen som inte kunde skapa byggnadsverk, kläder och bruksföremål, ja, väsen som inte ens kunde uttrycka sig genom ett fullständigt språk. Med hjälp av vetenskapens resultat kan det svaga tickandet av ett ur höras från pol till pol och alla jordens folkslag på en gång lyssna till ett och samma föredrag. Med hjälp av mikroskop och teleskop har jordmänniskan förlängt sin materiella syn hundratals gånger in i den mikrokosmiska såväl som den makrokosmiska världen. Från universitet, skolor och läroanstalter strålar det kosmiska ljuset i form av vetenskap ut över hela världen. Det vilar som nyfallen snö i allt, på allt och över allt. Vetenskapen är således ett första fundamentalt resultat av en högre andlig energis inträngande i tyngdenergin eller den fysiska världen. Men om vetenskapen ännu bara är “doften från havet” och inte det verkliga “havet”, vilket alltså vill säga att den inte är renodlad utan uppblandad med och bunden av alltför stora mängder tyngdenergi, och ändå kan vara en sådan ljuskälla för världen, hur mycket mera skall den då inte komma att betyda när den blir renodlad, det vill säga när den nått fram till att vara ett uttryck för tillvarons allra högsta grundenergi, det allt genomträngande ljuset: intuitionen. Man måste nämligen förstå att vetenskapens nuvarande form endast representerar ett övergångsstadium i en utveckling, som en gång kommer att ge plats för ett ännu fullkomligare stadium.” (Livets Bog, del 1, stycke 180 http://www.martinus.dk/sv/tt/index.php?bog=51&stk=180).
Vad Martinus däremot gör – bl.a. i boken Logik– är att visa på det ologiska i att tro att man utifrån enbart materialistiska premisser kan förstå livet och universum. Det han skriver om där handlar alltså om materialismen som livsåskådning (man skulle också kunna kalla det religion). Naturvetenskapen kan inte ge oss livsmysteriets lösning, men det hindrar inte att den har en gudomlig mission. På sitt eget område och inom sina egna gränser.