Kategori: Frågelåda

Fråga: Om jag förstått det hela rätt så är den riktiga människan en helt igenom andlig varelse. Hur ser då övergången ut för det enskilda väsendet? Upphör den nuvarande serien av upprepade jordeliv abrupt eller långsamt?

Svar: Den riktiga människan befinner sig i en övergångszon från den fysiska till den andliga världen, och det är först en bit in i detta rike som hon helt lämnar anknytningen till den fysiska världen och går över till att leva permanent i den andliga världen. Hon upphör visserligen med att inkarnera på vårt nuvarande sätt redan i övergången till “det riktiga människoriket” eller strax efter det som figur 9 – som symboliserar den jordmänskliga fysiska organismen – på symbol 33 visar (se https://www.martinus.dk/sv/symbolerna/symboloeversikt/symbol-33a/), men hon utvecklar i samband med det en förmåga att materialisera och dematerialisera en organism här på det fysiska planet, så hon har fortfarande på det sättet under en lång tid kvar en förbindelse med den fysiska tillvaron, som bara långsamt och gradvis upphör. Bifogar nedan ett långt citat från Livets Bog, del 2, stycke 361 där Martinus beskriver denna förvandlingsprocess:

Vad den riktiga människans rent fysiska tillstånd beträffar, så är detta, som bilden visar, ännu något dominerande. Den riktiga människan måste alltjämt äta och dricka, men i motsats till djuren och den primitiva jordmänniskan, som i väsentlig grad äter andra djurs kött och blod, livnär hon sig på växtkött, d.v.s. den substans som sitter omkring växtväsendenas kärnor. Denna substans består huvudsakligen av livsenheter eller mikroindivider som levande kan övergå i människans kött och blod och därigenom utvecklas vidare utan något som helst lidande. Därigenom skiljer sig denna substans alltså från djurköttet och de grova näringsämnena, i vilka det finns omätliga mängder mikroindivider som inte kan upptagas i människans kött och blod som näring. Dessa mikroindivider blir genom matsmältningen dräpta. Och deras lik bildar tillsammans det som vi benämner “avföring”.

      Då det alltså i den grova födan endast finns en förhållandevis liten procent mikroindivider som kan upptas i blodet som näring, blir hela den övriga mängden av intagen föda endast utfyllnad. Och det primitiva väsendets matsmältningsorgan är också i hög grad avsedda att ge plats åt denna utfyllnad. Detta väsen skiljer sig därför från den riktiga människan därigenom att det har en robustare och tyngre organism än hon.
Då den riktiga människans föda är så att säga hundraprocentig näring, har hennes organism efter hand slutat med behandling av fyllnadsföda. Och befriad från denna belastning har hennes organism naturligtvis blivit av en långt gracilare och mera förfinad karaktär än den jordiska människans. Hennes mage och övriga matsmältningsorgan har blivit av mindre omfång och hennes kropp slankare.
Härtill kommer nu själva polförvandlingen, d.v.s. väsendets övergång från “djursexualism” till “människosexualism”, vilket betyder att det vackraste hos kvinnans feminina och mannens maskulina mentala naturer och fysiska linjer blivit förenat till en gudomlig sammansättning i ett väsen. Den riktiga människans organism blir sålunda själva kulminationen av vad som kan presteras av skönhet och fullkomlighet vid skapelsen av fysiska organismer eller redskap för intellektuell manifestation.
Genom att aldrig behöva arbeta med fyllnadsmaterial, genom att endast intaga hundraprocentig näring är ett sådant väsen befriat från den belastning som det primitiva djuret och jordmänniskan är nedtyngda av och som i så stor utsträckning utgör grunden för dessa väsens jordbundenhet och sjukdomstillstånd.
Men samtidigt som den riktiga människan mer och mer övergår till att äta den riktiga födan, varvid de rent fysiska födoämnena minskar, tilltar en annan näringskälla hos samma individ, nämligen andningsnäringen. Den riktiga människan kommer faktiskt, i sin högsta instans, att leva helt av luft. Hennes fysiska organism skall efter hand bli så fin, att den näringsmässigt kan upprätthållas enbart av andningsfunktionen. Och detta väsen närmar sig här ett stadium, där det bokstavligt talat är ett “luftigt” väsen. Man måste alltså förstå, att i och med att väsendet upphör med förtärandet av de grova näringsämnena, har dess rent jordisk-fysiska tillstånd blivit av en helt annan och långt skönare, mindre fysisk, art, än det tillstånd man nu känner. Därtill kommer, att detta väsens avhängighet av däggdjurslagarna, vad födsel och kroppsuppbyggnad angår, för länge sedan upphört, i det att dess fysiska kropp, som vi senare skall få se, numera uppbygges och sammanhålles genom tankekoncentration. Detta betyder att uppbyggandet sker med hjälp av en högt utvecklad materialisations- och dematerialisationsförmåga, som tillåter väsendet att skapa sin fysiska kropp av vissa andra medväsens överskott av “själsfluida” eller “själsdofter”, varigenom förökningsprocessen eller återfödelsen blir ett slags inkarnering i dessa “själsmaterier”. Genom krafterna från det inkarnerade väsendets talangkärnor för kroppsskapande blir de nämnda “själskrafterna” så ändamålsenligt fysiskt förtätade och av en sådan natur, att de här blir till en fysisk organism för väsendet.
Då den riktiga människans organism sålunda existerar som förtätade “själsfluida” och denna förtätning endast upprätthålles genom tankekoncentration, kan den likaledes upplösas genom tankekoncentration. Detta väsens fysiska framträdande kommer därigenom alltså att uteslutande bero på en viljeakt. Här har med andra ord sagorna om förmågan att “göra sig osynlig” blivit till verklighet. Dock bör det tillfogas, att denna väsendets väldiga makt över materien, varvid det självt i motsvarande grad blivit frigjort från denna, för den riktiga människans vidkommande endast är i sin första början. Sin kulmination kommer den att nå först i spiralens femte rike. Det som inom det nuvarande jordiska samhället är känt under begreppen “materialisation” och “dematerialisation” är början till utvecklingen av detta inkarneringssätt. (https://www.martinus.dk/sv/tt/index.php?bog=52&stk=361).

Se för övrigt också hans symbol nr 22 där man kan se den fysiska världens område eller utsträckning i “spiralkretsloppet”. Citat från den förklarande texten där på länken https://www.martinus.dk/sv/symbolerna/symboloeversikt/symbol-22/ :

De två mörka tvärgående strecken delar symbolen i två delar:

• • • Den översta delen utgör den andliga världen.
    • Den nedersta delen symboliserar den enskilda ej färdiga människan omgiven av den fysiska världen bestående av mineralriket (indigofärg), växtriket (röd färg), djurriket (orange färg) och det kommande färdiga människoriket i fysiskt tillstånd (gul färg).