Fråga: En undring som jag haft en längre tid är huruvida Martinus i sina tämligen omfattande analyser berättar “hela sanningen” eller inte. Han beskriver ju t.ex. här och var att t.ex. Bibelns budskap är tillrättalagt för den tidens människor när den författades, och då ligger det ju nära tillhands att anta att det Tredje Testamentet på samma sätt är “tillrättalagt” för dagens människor.
Detta skulle då kunna ske på lite olika vis:
- Försynen har bara låtit Martinus “se” de delar som är lämpliga att sprida till dagens människor.
- Martinus har “fått se allt” men har bara spridit det som han själv har förstått att tolka och beskriva.
- Martinus har “fått se allt” men har själv gjort ett medvetet val av vad som är lämpligt att sprida till dagens människor.
Vilken av dessa tre “modeller” ser du som den mest sannolika?
Svar: Modell 3, menar jag. Han sa själv att han aldrig upplevt några gränser för sitt kosmiska medvetande. Så fort han inställde sitt medvetande på ett problem eller en frågeställning så såg han svaret intuitivt, men det var ju en ordlös insikt, som han sen måste transformera i det han själv kallade “intelligensmateria” i form av jordiska analytiska ord för att det skulle kunna bli begripligt för oss, som inte själva har den “synförmågan”. Han sa också att det han gett oss i sin litteratur symboliskt sett bara var som en näve korn från en hel järnvägsvagn full med korn. Men det är väl de korn som vi har behov av just nu för att komma vidare. Och som vi har förutsättningar att kunna ta till oss på det här stadiet. Apropå det skriver han i LB 2 stycke 376 följande om sin beskrivning av de högsta världarna i “spiralkretsloppet”:
Att beskriva de inbördes korrespondensmöjligheterna hos “den gudomliga världens” invånare för den jordiska människan kan då kanske sägas vara lika omöjligt som att förklara människornas mycket omfattande meddelelsemöjligheter eller deras skriv- och talförmåga för fiskarna. Så läsaren torde förstå, att den tolkning av de himmelska världarna som jag här påbörjat, är ytterst elementär och inte alls något tillfredsställande uttryck för den överjordiska fullkomlighetens och kärlekens starka ljus, som från dessa världar i verkligheten strålar ut över hela universum. Jag kan ju här endast tolka sådana realiteter som är direkta konsekvenser av den utvecklingsriktning som är ett faktum i jordiska zoner. Ett avsteg härifrån skulle bara föra mig in på förhållanden som jag här på jorden endast kunde finna mycket svaga bekräftelser på, så svaga att det därpå inte kunde byggas upp någon bevisföring av den dominerande karaktär som fordras för att överbevisa den jordiska människan. Min berättelse skulle bli av så hög kosmisk natur, att den omöjligt kunde förstås av detta väsen och följaktligen vara omöjlig att lära ut som vetenskap. Min berättelse skulle då bara komma att existera som en vacker men tillsynes overklig saga, vilken skulle bilda grundvalen för en ny trosreligion.
Men den tiden är förbi, då väsendena skall leva på tro. Nu kan deras frigörelse endast byggas på absolut vetande. Och jag är därför nödsakad att begränsa min berättelse om de himmelska världarna till de fält, som kan påvisas vara en direkt matematisk följd av den jordiska människans tillvaro, hennes liv och levnad av i dag. Därför är allt som jag redan sagt, liksom det jag i fortsättningen av “Livets Bog” kommer att säga om dessa världar, endast sådant som genom människans egna erfarenheter kan bevisas vara orubbliga matematiska led i världsalltets eviga kretslopp. Och i överensstämmelse härmed vill jag nu fortsätta min skissering av väsendenas inbördes korrespondens i det femte spiralriket eller den högsta himmelska sfären. (LB 2 stycke 376 http://www.martinus.dk/sv/tt/index.php?bog=52&stk=376