Fråga: En man och en kvinna träffas och finner tycke för varandra. De gifter sig och blir då enligt sedvanlig jordmänsklig tradition automatiskt släkt med varandra (ett “äkta” par). Efter en tid får de först ett barn och sedan ännu ett, en flicka och en pojke. Med samma traditionella bakgrund blir dessa båda lika automatiskt släkt med varandra (syster och bror, dvs syskon) och med sina föräldrar (dotter och son respektive mamma och pappa).
Frågan är då vad för slags släktskap som gäller mellan de fyra andliga väsen som dessa fyra jordmänniskor är en manifestation av. Hur kan man tänka sig att deras relationer såg ut innan mamman och pappan ens hade träffats respektive efter det att alla dött från detta jordelivet? Är detta något som Marinus fördjupat sig i?
Svar: Martinus går inte in på personliga detaljer av det slaget. Han behandlar det bara rent principiellt, och där vet jag att han har yttrat att det finns två dragningskrafter som är starkare än något annat – och som alltså gör att man förr eller senare kommer att mötas igen – och det är kärlek och hat. Så både dem vi har älskat och dem vi har hatat kommer vi att möta igen tills energierna har kommit i jämvikt (se t.ex. vad han skriver om “hjälten” och “skurken” i Livets Bog, del 2, stycke 436 http://www.martinus.dk/sv/tt/index.php?bog=52&stk=436). Också när det gäller dem vi älskat och älskar så infinner sig ju till sist en “mättnad” på det umgänget. Livet – och vi – går vidare… Att vi sedan i en avlägsen framtid kan möta dem alla – de en gång älskade såväl som hatade – i en sant mänsklig sympati och gemenskap är en annan sida av saken…