”Alla otillfredsställda önskningar och all ouppfylld längtan eller varje form av otillfredsställd mental hunger utgör därför de oslitbara trådar och band som efter den fysiska organismens undergång sammanbinder väsendets nuvarande tillvaro med en framtida fortsatt upplevelse av livet.” (Martinus: Livets Bog, del 3, stycke 716).
Det nyår vi i skrivande stund just firat markerar ju starten på ett nytt kretslopp. Ett av många årskretslopp som en fysisk inkarnation normalt består av. En tradition knuten till nyåret är ju att önska vad det nya året ska föra med sig. Vad vi kanske inte tänker på är att vi när vi önskar något faktiskt också startar ett kretslopp! Ett kretslopp i andlig eller strålformig materia som ofta kräver större tidrymder än ett år eller till och med ett enskilt jordeliv för sin fullbordan. En önskan är ju uttryck för en hunger – fysisk eller själslig – och så länge den hungern inte blivit tillfredsställd fortsätter ”hunger- eller önskeenergin” sin resa mot det eftertraktade målet. Och alla normala eller naturliga önskningar blir enligt Martinus förr eller senare – i denna eller i en kommande inkarnation – uppfyllda. Naturliga önskningar är sådana som inte strider mot livets och naturens lagar. Om jag t.ex. önskar att stoppa jordens gång runt solen, så är det inte en naturlig önskan, eftersom det är en önskan som det inte ligger i min makt att kunna få uppfylld.
Önskningar är alltså ödesskapande krafter, vars räckvidd sträcker sig långt utöver det nuvarande livets gränser. Det öde vi i dag upplever är kosmiskt sett ingenting annat än konsekvenserna av våra egna önskningar. Att dessa konsekvenser inte alltid är behagliga beror inte på någon brist eller ofullkomlighet hos ödeslagen. Vad kan vara fullkomligare än att vi får skörda vad vi själva har sått? Och lär vi oss inte just genom detta att skilja på vad som leder till behag och vad som leder till obehag, dvs att skilja på ”gott” och ”ont”?
Det finns väl knappast något i vår värld idag som är så hett eftertraktat och önskat som pengar, eftersom pengar än så länge är det enda medel vi har för att kunna tillfredsställa våra olika mer eller mindre kostsamma materiella behov och önskningar och för att i materiell mening bli fria och oberoende. Det är en önskan eller längtan som vi förr eller senare får uppfylld på ett eller annat sätt, men vi har kanske inte tänkt på att det också kan finnas en dold ”prislapp” förbunden med denna uppfyllelse, eftersom man i vår värld av idag normalt inte kan nå en sådan materiell position och rikedom utan att det sker på andras bekostnad. Och i den mån det är fallet har jag enligt lagen om sådd och skörd eller ”karmalagen”, som det heter i Österlandet, på nytt bundit mig själv, dvs den frihet och det oberoende jag trodde mig ha vunnit genom min rikedom får på längre sikt helt andra ödesmässiga konsekvenser… Vi får pröva alla roller på den teaterscen som den jordiska tillvaron utgör innan vi till den grad är mätta på både rikedom och fattigdom att vår längtan och våra önskningar därefter kommer att peka i en helt annan och mer livsbefordrande riktning.
En sådan mer livsbefordrande önskan är ”fred på jorden”, som man ju ofta hör människor uttala i samband med årsskiften. Också denna önskan kommer en gång att gå i uppfyllelse, men inte i år eller nästa år, eftersom ”fred inte är något som vi har, utan något som vi är”, som Gandhi en gång uttryckte det. Och en sådan omskapelse av vår ännu kvardröjande ”krigarnatur” kräver tid och en del ännu ogjorda smärtsamma erfarenheter, så det gäller att beväpna sig med tålamod… Men allt börjar som sagt med en önskan och att den idag finns hos så många människor världen över inger hopp om framtiden! Och den verkliga freden är alltså som sagt något som vi är, så inget hindrar oss att arbeta på det här och nu, även om omvärlden står i brand. Eller för att citera Martinus:
”…jorden befinner sig i stor utsträckning i förtärande lågor. Och denna ödeläggande brand är varje individ med om att bära ved till eller hålla vid liv just genom sin intolerans, sin vrede och indignation, genom sina lägre, djuriska tendenser eller genom alla sådana manifestationer som går emot internationalism eller gemensamma intressen, emot osjälviskhet och uppoffring. Den brand som jordklotet alltså befinner sig i består nämligen av allt som hör hemma under begreppet “lidande”, såsom krig, lemlästning, olyckor, fattigdom, svält, arbetslöshet, sjukdomar och dödsbringande naturkatastrofer. Eftersom alla dessa realiteter är lågor i den nämnda elden, blir det uppenbart för många att det är ingenting mindre än en jättebrand som jorden befinner sig i. Och varje enskild individ är alltså med om att hålla denna brand vid liv i samma mån som han visar prov på själviskhet och intolerans – liksom han också är med om att bära “vatten” till släckandet av denna eld i samma mån som han manifesterar osjälviskhet och tolerans.” (Livets Bog, del 1, stycke 170).
Publicerad i tidskriften Kosmos nr 4-2020